On my way
De har stängt under hela midsommarafton så jag måste vara hemma idag, och det känns inte alls bra. Trodde det skulle bli skönt att få komma hem, men jag är bara rädd för att inte klara av matschemat själv. Är rädd för att anorexin ska vinna över mig här hemma igen, som alltid.
På Östra känner jag mig stark. Där kan jag klara av det här, för där finns människor som kämpar med mig för samma sak. Här hemma är ju precis allt som vanligt. Precis som innan jag åkte.
Åtta dagar senare och fem kilo tyngre framför min spegel vill jag bara dö. Jag har inte vägt såhär mycket sen i februari, när jag för första gången sökte hjälp, och nu, på bara en vecka är jag tillbaks där allting började. I min gamla kropp. I mitt eget personliga fängelse.
Jag vet att det här är rätt väg. Är ju inte dum (även om man kan tro det ibland), och jag förstår ju att det här är min enda chans. Ändå så vill jag inget hellre än att ge upp just nu. Har aldrig tidigare känt en så stark ångest som jag känner idag och den kväver mig.
Jag blir rädd för mig själv. Alldeles för rädd. Kan inte kontrollera mina känslor och tårarna vill aldrig ta slut.
Det gör ont i mig.
Nu ska vi äta middag. Grillat kött med potatissallad, och efter det blir det glass och jordgubbar till efterrätt. Det får ersätta mitt efteriddagsmellanmål. Smask.
Synd att jag inte kan njuta längre. Jag som egentligen älskar mat. Haha...
Tack för att du alltid finns här för mig älskade mami. Hade aldrig klarat av det här utan dig.
Min chans
Sådär ja!
Nu är jag äntligen färdig.
Ser ut som om jag ska vara borta ett helt år... Men äsch! Vem bryr sig?? Det absolut värsta som finns är ju att inse att man tagit för lite kläder med sig. Usch vad hemskt.
Förresten så fick jag världens sötaste present av lilla mami förut. En gigantisk tiger! Ett gosedjur alltså... HAHA! Kände mig som ett litet barn på julafton och blev både glad och ledsen på samma gång. Storbölade i flera minuter. Hjälp ungefär...
Har dessutom gråtit till och från hela kvällen, och just nu så känns det verkligen inte bra. Är så himla rädd!
Men det här är ju min chans! Min absolut bästa chans! And damn, i'm gonna do it!!
Ta hand om er nu bloggisar, och kom ihåg att ni är vackra som ni är, både på in- och utsidan!
Massor av pussar och kramar! :*
Stressad till tusen
Och en sak slog mig nyss.
Att det här är min sista dag som smal.
Men, jag försöker att inte tänka på det för mycket för då får jag bara panik och börjar hyperventilera.
För alla er bloggisar som vill fortsätta följa mig: En present till er!
(Update: Gaaah, gick inte! Kommer förhoppninsvis senare.)
Och jag ska inte göra er besvikna, för nu är jag redo att ta mitt liv tillbaka.
Omg!
Herregud, jag måste ju sova nu! Får ta och packa imorgon istället. Tidsoptimist? Nej, inte det minsta. Hähä.
Crap.
Nu!
Nej, jag har fortfarande inte börjat packa än. Hehe!
Har grejat med en himla massa annat istället.
Diskat, tagit en kort promenad, glott på tv, målat naglarna, ätit, gjort armhävningar och situps, ätit lite till, gjort benlyft och duschat. (Börar bli hyperaktiv?!) Eeh ja.
Herregud, detta är verkligen inte bra. Måste börja nu!
Kommer sakna er!
Kommer att ligga inne i fyra och en halv vecka, men efter det så har de semesterstängt i fyra och då får jag komma hem! Är så otroligt glad för det, även om jag vet hur hemskt svårt och kämpigt det kommer att bli. Men hej, jag ska klara det! När jag kommer hem är det sommar på riktigt och då ska jag vara stark igen. Då ska jag vara lycklig. Sola, bada, grilla, shoppa, träffa vänner och äta en himla massa mat! Heja mig!
Behandlingstiden är dock 12 veckor, så alla räknar med att jag ska komma tillbaka och ligga inne de sista 7 veckorna där också, men vi får se. Det är ju trots allt jag som bestämmer, och om jag känner att det går väldigt bra här hemma så vill jag verkligen stanna kvar och försöka klara av det här själv, på egen hand. Det är egentligen det enda jag vill nu också, men det går ju inte...
Förhoppningsvis och i bästa fall så kommer jag att klara av det, och då kan jag dessutom få börja skolan igen som vanligt till hösten! Woho!
Jag vet inte om jag kommer hinna med att läsa alla era bloggar och inlägg, men jag ska verkligen försöka så gott jag kan för jag klarar mig inte utan er bloggisar!
Vill ni förresten att jag ska fortsätta uppdatera när jag hinner, även om det blir väldigt sällan? Vill ni fortfarande veta hur det går för mig?
Gud, jag borde verkligen börja packa nu!! Duscha och svara på kommentarer! Hjälp...
Och gaaah människa, snälla smitta mig med din snygghet!
Pancakes
Har nyss ätit pannkakor med syster. Mums!
Pannkakor med mosad kiwi och gräddglass till.
Hur gott som helst!
Jag är äcklig
Borde verkligen duscha innan jag åker, men orkar inte.
Hähä!
Så himla fräscht. - NOT.
Ligger och läser matbloggar i min säng just nu.
Det är ganska fint väder ute.
Och jag är fulast i världen.
Tänkte ni ville veta.
Fyra dagar kvar
Shopping hela dagen igår med mami och syster.
Köpte bland annat schampo, balsam, hårinpackningar, tandkräm, peeling och en massa annat som jag ska ha med mig till Göteborg på torsdag, plus en himla massa tuggumi som jag ska hinna äta upp innan. - Nej, man får inte tugga tuggumi där.
Senare på kvällen åt vi thai på en mysig restaurang och det var så gott att jag fullkomligt vräkte i mig två stora portioner. Förlorade jag kontrollen? Kommer inte ens ihåg när jag åt så mycket senaste, och jag började gråta nästan direkt efteråt.
Fyra dagar kvar och jag vill verkligen inte. Verkligen inte. Ångesten vägrar att släppa och jag är så fruktansvärt orolig precis hela tiden. I kroppen. Kan inte sitta stilla.
Nu ska jag snart äta tacos, och sen ska jag åka till Melanie och se Jurassic Park. Det kan förhoppningsvis få mig på behagligare tankar.
Hur ska jag förresten hinna träffa alla innan jag åker? Jag vet att de får komma och hälsa på mig, men jag har ju inte ens berättat för Emma och Jacob än! Hjälp. Jag kan inte. Jag orkar inte mer. Inga fler tårar nu tack.
Hoppas ni har en fin dag iaf bloggisar!
Jag tänker på er.
Paj
Jag stannade kvar hos farmor hela dagen och kom hem ganska så sent, men ändå längtar jag redan tillbaks?!
Känns så bra att vara där och hon gör mig alltid glad. Håller mina tankar borta från allt det jobbiga som jag inte vill tänka på.
Till lunch lagade hon sin sjukt goda köttfärspaj som jag fullkomligt avgudar och alltså, smask! Jag älskar verkligen paj! Tacopaj, köttfärspaj, broccolipaj, kycklingpaj, rabarberpaj, blåbärspaj, hallonpaj eller päronpaj. Lägg till paj and i'll love it! Hehe!
Förresten, vet ni vad jag gjort mer?
Egentligen så skulle jag bara skriva ner receptet på köttfärspajen, men sen så fastnade jag ju självklart i hennes enorma samling och ja, ni kan ju tänka själva. Spenderade resten av dagen med att skriva av en massa favoriter. Mums!
Ska köpa mig en fin pärm som jag kan sätta alla recept i, och när jag blivit frisk så ska jag baka och laga mat som en galning! Haha!
Heja mig! Eller något.
Men nu måste jag verkligen kila i säng för imorgon är det avslutning och efter den så ska jag åka en sväng till Emma och lämna hennes gulliga studentpresent.
En supersöt rosa pajform. Haha! Jag smälter.
Gonatt bloggisar!
Sleepover
Men nej, nu måste jag verkligen skynda mig. Ciao!!
Favoritkusin!
Åh, det känns så himla bra just nu! Skäms dock för att jag medvetet undvikit hennes samtal de senaste veckorna. Vet ju att hon aldrig någonsin skulle kunna drömma om att döma mig. Vet att hon alltid kommer att finnas här för mig. Alltid när jag behöver henne. Hon frågade om hon skulle komma hem till mig. Från Edinburgh! För min skull. Om jag ville ha henne här, och jag har struntat i att ringa upp den här underbara människan?!
Så en hemsk kusin är jag också...
Heja mig!
Tack för att du finns älskade kusin.
Vi är grymma!
Det sprang nyss en gigantisk spindel över golvet och jag tror att jag dör av skräck! Nejmen allvarligt talat, den flög förbi!
Jag måste verkligen bli av med min spindelfobi för jag tror seriöst att jag hellre skulle trycka i mig en hel pizza än att ta i den där hemska varelsen! Huuuuh!
Eller kanske inte.
Men hej, hur grymma är vi inte just nu?! Leder ju med 4-0!
Let's do this boys! Hähäää.
Förlåt för att jag är så negativ
Har tillbringat dagen hos mormor och morfar och blivit itvingad alldeles för mycket mat som vanligt. Känns verkligen underbart att behöva barnvakt när man är 18 år!? Och de här konstanta mättnadskänslorna driver mig till vansinne! Jag vet att jag väger likadant som för en vecka sen, men ändå fortsätter jag att svälla i spegeln. Hur är det möjligt?! Känner mig tjockare än någonsin och det är bara nio dagar kvar nu. NIO! Jag dör. Jag vill inte mer. Snälla hjälp mig.
Och förresten så ska jag till skolan imorgon. Det känns inte bra. Absolut inte bra och jag vill inte, för vad ska jag säga? Hur ska jag förklara att jag kanske inte kommer tillbaka efter sommaren? Det går bara inte. Jag kan inte. Kommer få ett sammanbrott. En panikattack?! Inför alla. Precis alla.
Nej, nu ska jag gå och slå in presenten till min behandlare. Det kan förhoppningsvis lugna ner mig lite! Imorgon är sista mötet på flera veckor och usch, jag kommer att sakna henne så fruktansvärt mycket! Hennes kloka ord. Hennes lugna och trygga röst. Hennes värme. Hon får mig alltid att känna att jag kan klara av det, oavsett hur dåligt jag mår. Gud, jag kan inte ens tänka på henne utan att börja gråta just nu. Så patetiskt.
Suffocated
Jag vill inget hellre än att gömma mig just nu.
Gömma mig från alla som tittar.
Från alla som frågar.
Från alla som tror.
Från alla som bryr sig.
Från alla som älskar mig.
Från skammen.
Från skulden.
Och mest av allt vill jag gömma mig från mig sjäv.
Försvinna från min verklighet och gömma mig i en dröm.
Snälla låt mig.
Jag är en dålig vän. Jag är en otacksam dotterdotter. Jag är en otacksam sondotter. Jag är en hemsk dotter och en ännu hemskare syster. Otacksam, hemsk, självisk och elak är vad jag är, och jag klarar inte av det här längre! Det går inte. Ångesten blir bara värre och värre och den kväver mig. Förgör mig. 
Vad ska jag äta?!
- 2 dl yoghurt med hallon och 1/2 dl müsli
- 1/2 äpple
Och nu ska jag äta igen. Kul.
Det ligger en halv kebabrulle kvar i kylskåpet sen igår (helt sinnessjukt god!) men den klarar jag inte av. Inte idag, för då kommer jag inte klara av att äta något mer sen, och det måste jag ju.
Ska snart åka iväg till mormor och morfar med lilla mami, och då kommer det att bli ännu mera mat. Förrätt, varmrätt och garanterat efterrätt. Det värsta är att jag inte har någon kontroll idag. Eller, den är begränsad...
Gud, jag mår verkligen åt helvete. Tackar som frågar.
Tur att det är fint väder iaf. 
Damn
Damn, jag har pluggat lite idag.
Damn, jag har ätit mycket idag.
Damn, jag har druckit lite idag.
Snälla, hur ska jag kunna kämpa här hemma när jag vet vad som väntar?? Det går ju bara inte!
Gud, jag kommer att få världens panikattack när som helst nu. Känner det.
Tror jag måste gå och väcka mamma iaf, för jag klarar inte av det här själv idag.
Patetiskt.
Och förresten så är jag sugen på svamp!
Tänkte att ni ville veta...
Det är lätt att vara efterklok
På att jag lät det gå såhär långt.
På att jag inte kämpat tillräckligt.
På att allt det här är mitt eget fel.
Det är så lätt att vara efterklok.
Och jag har ångest.
En sån fruktansvärd jävla ångest som vägrar att ge med sig.
Jag kan inte sova. Gråter, gråter och gråter. Tvingar i mig mat och gråter ännu mer.
Jag kommer att bli tjock.
Mamma låter mig inte vara ensam längre, så mormor och morfar kommer snart hit och hämtar mig.
Middag. Men sen ska jag lägga mig på det gröna, fina gräset och låta solen värma mitt hjärta.
För det är kallt.
Det är halvt?
Jag har tappat bort mig själv.
Varför kommer de inte?!
I'm gonna do it!
Jag ska läggas in.
Om två veckor.
Och jag är livrädd.
