Girl gone wild ♥



Imooorgon bär det aaav, och jag är helt sjukt jävla taggad! Avskyr det ordet, men seriöst, gaaah!
Om en vecka är jag tillbaka, förhoppningsvis pepparkaksbrun i min vackra champagnefärgade balklänning!

Packade nyss ner alla mina saker som jag inte ska använda mer, och slänger ner resten imorgon efter jobbet, som jag förövrigt tyckte om en massa! Var frukostvärdinna tillsammans med en annan tjej, och hade verkligen superroligt! Rena semestern om man jämför med mitt förra sommarjobb som städerska. (Att plocka cigarettfimpar och skura nerspydda toaletter är så himla glamoröst, om ni nu vill veta... och jag behöver inte gå in på fler detaljer.)

Jobbar mellan sju och elva. Tar bussen hem, duschar och kastar i mig lunch i panik. Därefter drar vi! Pappa är snäll och kör mig och mina skruttor till Landvetter! Hehe!

Nu är det strax Loreens tur, vilket betyder att det är dags att springa iväg!! Heja på henne för guds skull!! Jag ryser i hela kroppen när hon sjunger. Och hon är så galet jävla vacker att det gör ont i mig... Heja, heja!
Och heja mig när vi ändå håller på!

Har det senaste dygnet tryckt i mig två stora tuggummipaket och nära tre liter lightdryck, om inte mer... Ingen kommentar.

Kommer sakna er bloggisar! Och jag kommer sakna min bästis helt galet mycket... Önskar att hon var med mig där nere, för jag behöver henne! Damn...

Men ah, ciao nu! Lovar att inte tänka för mycket på mat även om alkohol är katastrofalt...energirikt! 
Hoppas ni har det fint här hemma! ♥





Matdagbok

Jag har verkligen börjat missköta maten ordentligt de senaste veckorna, och det är inte bra! Speciellt inte med tanke på att jag flyger till Turkiet och Alanya ensam, redan på söndag eftermiddag... Hehe!
Studentresa med tolv andra killar och tjejer från min klass kan inte bli annat än galet. Och en heeel vecka utan min syster, mamma och pappa betyder - inget matrelaterat tjafs, inga uppmaningar och en totalt sagolik frihet att göra exakt vad jag vill, när jag vill det. Hej frukt, bär, tuggummi och lightdrycker!

Jag kommer att äta vad jag vill, när jag vill, men med frihet följer även ansvar, och jag lovar att inte slarva allt för mycket. Sol, bad, god mat, shopping, nya människor, äventyr och en massa, massa utekvällar! Alkohol torkar ut kroppen... eeeh, hehe! 
Just därför ska jag bunkra upp med vatten och andra alkoholfria drycker direkt när jag kommer till hotellet. Det är planen. Allra först ska jag handla lite annat på flygplatsen - taxfree (L) - woho! Jag är arton.

Ikväll ska jag på 20-årsfest med Emma, så tänkte lägga mig ute i solen en sväng och sedan ska jag kila upp till affären och köpa lite godis att hälla i den gröna, fräna glasskålen som vi hittade till honom.
Jag ska vara med på mitt - förhoppningsvis - nya sommarjobb för första gången i morgon, så heja på mig! Jobbar mellan sju och elva med frukostbuffén på ett hotell här i stan. Hektisk helg med andra ord! Planet lyfter fem på söndag, och jag måste hinna äta lunch och duscha efter arbetet... Herregud!
Den där sablans packningen också... Gaaah! Hatar att packa! 
 
Har hittills tryckt i mig 1400 kalorier, så måste hinna äta minst 500 till innan jag springer iväg vid fem. Alkohol och litet matintag fungerar inte för mig...

Sitt inte här inne och häng mina bloggisar! Ut med er nu i det fina vädret, och lämna tjockkänslorna kvar! 

xoxo

 

My beautiful fairy



Min blekning blev en total katastrof! Och nej, jag överdriver inte...
Blev helt superljus uppe i huvudet, men längre ner där min gamla färg fortfarande satt kvar blev det ljusbrunt istället, med en hemsk röd skiftning. Fulaste jag sett, nästan.
Därför skolkade jag imorse och sprang upp till min frisör för att försöka rätta till förödelsen. Ja, jag hade panik. Kommer vara fulast i Alanya, askul verkligen...
Tydligen skulle mitt älskade hår gå sönder om jag blekte det mer, så hon gav mig ett silverschampoo istället.
Har dock haft i det en gång nu, och det ser redan mycket bättre ut!

Det är fortfarande extremt tunt, speciellt vid tinningarna, men jag kan iaf visa mig ute utan att skämmas ihjäl och behöva skrämma slag på små bebisar i barnvagnar.
Hejdå löshår, och hej blondie! Har inte varit ljus sedan högstadiet, så det känns ganska ovant, men bra! Är  blond naturligt.
Helst hade jag velat fortsätta vara mörk, men utväxterna som kommer redan efter andra veckan... Orkar inteee!

Imorgon är jag ledig, men det värsta är att jag glömt mina löparskor hemma hos mamma vilket hindrar mig från att sätta min plan i verket. Hade tänkt springa annars. Tränat som jag gjorde innan jag fick den där sablans körtelfebern. Men ja, promenader får duga så länge, och sedan ska jag sola resten av dagen! Vägrar bränna upp mig inför balen och studenten. Hej tomat! Eeeh, nej tack.

Kom nyss hem från min älskade systers dansuppvisning, och herregud, jag blev seriöst helt rörd! Hon var så jävla duktig och vacker att man dog... Min fina, fina syster!  
Saknar det så himla mycket själv... Men blir helt lycklig bara av att se henne dansa. Rörelserna till musiken, helt perfekt. Hon är perfektion när hon dansar.

Har förövrigt ätit jättedåligt idag!
Ingen varm mat, utan bara en massa yoghurt, gröt, grönsaker och frukt. Smart...

Ska skutta i säng! Lyssna på musik och andas in den svala sommarluften som letar sig in i mitt rum.

Ciao!



Some die young

Jag lever, men skäms.
Tänkte att ni ville veta det...

Den senaste veckan har varit helt kaotisk och jag känner mig som en jävla slampa.
Mer än en kväll har fyllts av irriterande minnesluckor. Obehagliga, dunkla och oklara gap som bara tvunget behöver fyllas igen med annat än mörker för att jag inte ska drunkna i min egen vidriga ångest, som förövrigt kväver mig snart ändå…

Försommaren är äntligen här med sin klara, ljumna och väldoftande fläkt som renar lungor och fyller varje fruset hjärta med nyvunnet hopp. Vyn av blommande ängar, overkligt gröna träd, röda klippor i granit och spegelblankt saltvatten borde omvandlas till lugn i mitt ängsligt pulserande blod, men det gör det inte, frustrerande nog. Hoppas att det kommer, för jag klarar inte av det här länge till...

Den här veckan kommer att bli fullständigt hysterisk och jag hanterar ju stress så hiiiiimla bra... Inte.
Imorgon ska jag klippa mig, lägga slingor och välja ut extensions så att min frisör hinner beställa hem dem innan balen som är den 9:e juni.
Jag skulle egentligen ha träffat min psykolog, hoppsan, men struntar i det. Hinner tusan inte!
På onsdag har syster dansuppvisning, på fredag är det 20-års fest till en killkompis, på lördag ska jag se på bästis och hennes pojkväns bal, glo på eurovision och hinna packa! Jag flyger ju till Alanya i helgen! Herregud, jag dööör… Har en massa att plugga på till dess också. Ärenden att göra, människor att träffa…
Gaaah!

Förut klämde jag förövrigt i mig pizzahalvan som blev över sedan i lördags, och vill bara ha upp den igen...
Fan, känner mig smutsig, äcklig och oren! Misslyckad också för den delen...
Jag har förlorat bloggisar, och det gör ont i mig...
Löjligt, jag vet. Tar allt för allvarligt, men det känns som att bli dumpad, mer eller mindre!
Skärpning! Jag fattar inte ens att det fortfarande finns människor där ute som inte lämnat mig än.
Jag är dötrist, och bloggar som en jävla kratta.

Tack för att ni finns fina. ♥


Hey ho, let's go!

Sitter och äter rågflingegröt med mjölk och jordgubbssylt till kvällsmål, för första gången sedan i höstas, och kan för mitt liv inte förstå hur jag klarat mig utan den så länge?! Kärlek, men råkade väl snöa in mig på risgrynsgröt lite för mycket i julas... Hehe!

Iaf, efter middagen förut (köttbullar med makaroner, grönsaker, rotfrukter och ett äpple till efterrätt) kändes det helt åt helvete, så jag kastade på mig ett tjockt lager kläder, mössa, stövlar och gav mig ut i stormen. Det regnade, men jag vägrade gå hem innan ångesten släppt, vilket den gjorde efter en stund, och nu känns det mycket bättre!

Imorgon slutar jag efter lunch och då ska jag in och träffa min psykolog som jag inte varit hos sedan i början av april. Vill absolut inte, men vet att jag behöver, so don't even think about it girl!
Sen ska jag ta bussen hem med mamma, mysa med henne, syster, skaldjur och vitlöksbröd innan jag gör mig i ordning för utgång med finaste Emmisen!

Nu ska jag plugga rättskunskap. Familjerätt för att vara exakt, och efter det blir det Du är vad du äter med favoriten anna skipper, och mitt älskade Criminal minds vid nio. Woho!

Mamma berättade förresten att en nära vän till henne funderar på att anmäla sig så aaah, hoppas! ;)




Äckelsniglar och sammanbrott

Psykiskt sammanbrott.
Har grinat konstant i en och en halv timma nu, och blir så himla trött på mig själv. Det är bara för mycket just nu, med skolan, betygen, studenten, studentresan, killar, vänner, morfar, boyfriend och syster, framför allt. Herregud, jag kan inte hantera stress längre! Det är helt jävla omöjligt...
Har ju alltid varit en mer eller mindre hysterisk person, men nu är det fan värre än någonsin. Jag skrattar för det mesta. Är glad för det mesta, men det känns som om nervositeten lyser igenom ibland, och då får jag fullständig panik och ber för att ingen ska se eller ana kaoset och den pågående stormen inom mig. Oron ligger nära och försöker ständigt tränga igenom fasaden jag lyckats bygga upp.

Jag är bra på att övertyga mig själv om att allt är bra, och om man kan ljuga för sig själv, är det tusen gånger lättare att ljuga för andra. Värt ett diplom? Expert på att ljuga.

Förövrigt tror jag att menshelvetet kommer nu med... Lägligt, absolut. Hej magont och svullnader ungefär... Lika bra att skylla allt på den. Med andra ord, det är blodets fel att jag hatar mig själv idag. Fml...

Gick nyss en sväng till Coop och köpte min favorityoghurt med rabarbersmak också, och på vägen slemmade en massa vidriga sniglar runt. Med hus och utan hus. Minns inte att jag tyckt så illa om dem förut, men nu ville jag bara trampa ihjäl äckelmonstren! Helvetes ***** **** vad arg jag är! Hade inte hjärta att döda en levande varelse, men jag gjorde det i tanken. Herregud, psykopat nästa? Dags att ta livet av sig..................

 






Stuck in self dispair

Jag klarar inte av det här längre. Kan absolut inte mer nu. Nej, nej och nej.

Hittade min studentklänning i Göteborg i helgen, äntligen! Och den är så himla vacker, men jag är ju för fan grotesk! Provade den förut och det var verkligen katastrofvarning x tusen.
Herregud, nu är det nog! Jag ska ner, ner, ner, minst ett kilo innan Alanya om tre veckor, för jag vägrar vara fet och ful där nere. Absolut nej! Big no no! Tillsammans med alla andra fina tjejer. Mina vänner... Åh gud, de är så galet snygga! Känner mig som ett monster bredvid dem. Sablans skit också...

Var nyss ute i en timma och gick, mer eller mindre hysteriskt. Försökte lugna ner mig, men det var helt omöjligt. Mitt hjärta dunkar fortfarande i hundranittio. Ashärligt, verkligen... Min mage är enorm, och i natt drömde jag sjuka drömmar. Jag drömde att jag var inlagd igen och hade fullständigt panik när jag vaknade. Efter det ville jag inte sova mer...

Alltså det känns som om jag sväller upp, och jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan inte säga till mamma eller någon annan här hemma att jag mår dåligt, när min syster mår som hon gör, så jag måste försöka bita ihop och skärpa mig. Det kommer att bli bra när jag tappar vikt, och slipper känna mig så äckligt jävla tung. Jag hatar att ta plats. Jag vill inte ta mer plats än jag behöver. Vill bara vara lätt som en fjäder och lyfta från marken, försvinna upp bland molnen...

Har inte känt sånt här starkt äckel över mig själv på länge. Förakt på hög nivå? Jo tack...


Sleepless in universe.

Vaknade vid tre och kan verkligen inte somna om... Fruktansvärt irriterande.
Är hungrig tror jag, och det är kaos i mitt huvud...
Har öppnat fönstret och det börjar äntligen dofta sommar. Känner en konstig blandning av nervös oro och obeskrivlig förväntan.
Sekunder och minuter tickar förbi alldeles för snabbt och jag vill bara frysa fast i tiden och andas ut ordentligt.

Vackra toner i mina öron och gryningen är här.


You shoot me down but I won't fall, I am titanium

Det här är jag för ett tag sedan.
Tio kilo mer än när jag vägde som minst. Hehe!
Ganska normal antar jag, och vet ni vad? Jag är mer än okej!

Haha gud, ska inte bomba er med fler meningslösa inlägg nu, utan hjälpa min kära pappa att laga mat istället när han kommer hem! Hoppas det blir någon supergod fredagsmysmat! Är assugen på pasta eller tacos, så ska nog tjata lite! Hehe................

Puss på er!


Minns ni?

Mitt eget skräckexempel.

Detta var alltså den mängd hår jag tappade efter en enda dusch på avdelningen i början av augusti. Då hade jag redan varit inlagd i flera veckor, var påväg mot en normalvikt, och åt regelbundet, men det hjälpte inte. Kroppen är mer än trögstartad...
Alla tappar inte hår, men många gör, och det är inte värt det. Jag förlorade en del av mig själv.

Mitt är självklart påväg tillbaks - är så himla glad och tacksam för det! - men i över ett halvår nu har jag haft peruk på mig varje gång jag tagit ett steg utanför dörren, och tro mig när jag säger att det inte kul. 

Jävla anorexihelvete.


En andra chans

Detta var jag i slutet av april för mer än ett år sedan nu, och det känns så himla nära när jag tänker tillbaka, för jag minns faktiskt den här dagen ganska så tydligt. Eller ja, iaf fragment av den och det gör ont. 

Det här är de enda bilderna jag har på mig själv från den tiden, och ibland önskar jag faktiskt att det funnits fler. För tänkt en dag, att kunna se på dem, minnas och och helt ärligt kunna säga att det där var fult. Fruktansvärt, hemskt, och verkligen, verkligen mena det! Jag kan inte säga att det är fult nu, för jag tycker fortfarande inte att jag ser himla så smal ut, men vet ju innerst inne, att det är mig, och alla er andra som tycker samma som det är fel på.
Jag har stirrat på min kropp så länge att bilden jag skapat i mitt huvud är bilden jag alltid ser framför mig nu.

Gud, jag har sagt det så många gånger! Det är inte värt det. Det är så inte värt det! Jag ville dö. Jag hatade mig själv, min omgivning och mitt liv, och då hade jag ändå tur. Antagligen tusen gånger mer tur än vad jag förtjänade... Mina föräldrar lyckades rädda mig.
Jag kan lova er att jag inte hade suttit här idag om jag inte blivit inlagd.
Tusen och tusen andra tjejerna har varit längre ner än vad jag var, och en mycket längre tid dessutom.
Hur lyckades de överleva dag efter dag i helevetet? Hur de stod ut med sig själva?

Det blev fel på mitt hjärta, jag hade psykoser och tappade nästan allt mitt hår...
Var jag svag?
Alla är ju olika, jag vet det, men ändå. Jag är övertygad om att jag hade ramlat ihop och dött innan min 20-årsdag om jag inte fått en andra chans.

Aldrig mer.
Jag älskar mitt liv.



Dags att rycka upp sig en smula!

Min mage gör ont som vanligt efter alla äpplen, men jag lyckades ändå skriva klart min del av miljökunskapsarbetet, vilket känns bra. Dämpar min panik, delvis...
Jag är värdelös när det gäller skolan just nu. Min motivation försvann ut genom dörren i vintras, och nu kan jag för mitt liv inte hitta den igen! Död åt skolan!!! Eller nej, jag gillar skolan när jag tänker efter... Död åt plugg istället. Hehe!

Syster är hos dietisten idag, och jag hoppas verkligen att han ger henne ett matschema, för om hon fortsätter att öka i vikt i den här takten... Gud, vill inte ens tänka på det! Jag vet att hon hatar sin kropp, och det gör så jävla ont i mig. Mina fina, älskade syster... Hon jämför sig med mig, och helvete vad jag avskyr mig själv ibland!
Dubbelmoral in my ass.

Mitt bmi pendlar mellan 18, 5 och 19, 1, och det känns okej, men ändå väger jag mig varje dag, om jag inte riskerar att bli upptäckt. Så jävla onödigt, och jag blir så äckligt trött på mig själv.
Min vikt betyder fortfarande så himla mycket för mig, och det är bara åt helvete, även om det blivit mycket bättre.
Ett kilo upp hade varit en katastrof, och i dagsläget hade jag inte klarat av det utan att börja kontrollera och minska ner på maten igen.
Jag vill träna också. Springa, springa och springa tills jag ramlar ihop av utmattning, men jag står emot. Ska ta en promenad i försommarvärmen istället, köpa regnbågsfärgade enkronorstuggumin på affären och sedan plugga rättskunskap inför provet imorgon.

Dags att rycka upp sig!

Jag brukar förövrigt också konversera med mina varmkorvar innan jag äter dem. Typ be om ursäkt...


RSS 2.0