Kaosmycket babbel och packhysteri

Jag läste nyss igenom mitt senaste inlägg och känner mig nu om möjligt ännu hemskare än jag gjorde när jag först skrev det? Fy vilken fruktansvärd person jag är ibland. Blir så himla ledsen och besviken på mig själv, för att jag behandlar honom och andra illa när felet är mitt eget...
Vill bara glömma att det någonsin har hänt. Tursamt nog är min pojkvän väldigt rädd för konflikter. Han skulle aldrig drömma om att ta upp det igen, vilket innebär att hela händelsen tekniskt sett är glömd och att jag slipper ta tag i mina katastrofkänslor och verkligheten. I varje fall tills vidare. Skönt att sopa allt under mattan? Jajjamen! Smart? No comments...Hehe
 
Anyways, jag måste verkligen ta tag i packningen nu! Imorgon, eller natten till lördagen flyger jag och mamma till Brasilien! Rio närmare bestämt. Hur coolt är det inte?!
Har rest ganska mycket med min mamma tidigare. Dubai, Paris, New York, Rom, samt x antal solsemestrar har det blivit. Min syster ska däremot inte följa med på denna resa, vilket känns väldigt konstigt och lite ledsamt. Det har alltid varit vi tre. Men det blir nog roligt ändå! Och spännande!
 
Imorse var jag hos pappa och hämtade lite kläder som jag behövde ha med mig på resan. Eftersom jag väcktes av pojkvännens hemska alarm halv sju tog jag en tidig buss och var hemma i huset redan klockan åtta. Hade redan planerat dagens matintag, som jag oftast gör (i mitt huvud). Frukosten landade på 700 kcal  vilket kändes helt okej, men runt tiotiden fick jag plötsligt ett väldigt sug efter glass. Varför?! Resonerade lite med mig själv och valde därefter att sätta i mig vaniljglass med sirap och oboypulver a 550 kcal. Ångesten som uppstod vad hanterbar, men orkade inte med den och tog därmed en 1,5 timmes promenad i högt tempo. Blev lite svettigare än jag planerat vilket rubbade min tidsplan och var nära på att missa bussen till jobbet.
Dagsintaget landade på 2000 kcal efter kvällsmaten som bestod av en tallrik flingor med russin, mjölk, samt en stor banan. Tog ytterligare en promenad med syrran för en stund sedan (en timma) vilket gör att jag landar på ruffly -500 idag, trots det oplanerade glassätandet...Vad hände ens där? Sen när äter jag glass ensam hemma, mitt på dagen och mitt i veckan?! Inget bra beteende.
 
Jag försöker förövrigt inte att tappa i vikt. Jag lovar er! Jag borde inte tappa i vikt. Jag vet det, men är bara så fruktansvärt rädd för att gå UPP...
Bara tanken ger mig panik.
 
 
Nej detta fungerar inte! Detta är mitt rum för tillfället. Enough said?? Haha...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

The one I fear the most

 
 
Jag blir rädd för mig själv.
 
Borde seriöst sluta upp att dricka helt, eller i varje fall begränsa mig till vin och andra mildare drycker? Varför hetsar jag mig själv? Häller i mig det som finns kvar innan förfestens slut, oavsett mängd. Och varför ska jag alltid envisas med att shotta på krogen? (Jag klarar bara inte av att shotta.) Det slutar nästan alltid illa. Snefylla har blivit mer regel än undantag på senaste tiden. Blir arg eller grinar. Oftast det sistnämnda... Alkoholen dövar inte mina känslor längre, utan förstärker dem.
Och jag äter allt, precis ALLT. Alla spärrar försvinner. Trycker i mig det förbjudna. Chips och godis. Godis som framkallar panikkänslor i detta nyktra ögonblick.
På juldagen fick jag för mig att äta lite av det lösgodis som ställts fram på bordet. Ingen bra ide'...På nyårsafton åt jag popcorn. Några veckor senare lösgodis igen, men hemma hos mamma. Efter detta har jag ätit Sourcream and onionchips vid två olika tillfällen. Det är bara att konstatera. Efter en flaska vin äter jag vad fan jag vill. Smäller till ätstörningen på käften, om och om igen. Morgondagen finns inte...
 
Det jag egentligen ville komma fram till var att lördagskvällen urartade och slutade i känslostorm och katastrof. Är osäker på vad som egentligen utlöste det hela? Kvällen började bra, om man bortser från de sjuka mängder mat jag stoppade i mig...
 
Jag räknar kalorier slaviskt (it's sad because it's true) och promenerar nästan varje dag på veckorna. På helgerna däremot äter jag vad jag vill, för det har jag ju förtjänat efter fyra dagars jobb och slit? Det är i varje fall vad jag intalat mig själv...
 
I lördags gick det dock överstyr då jag pressade i mig resterna av semlan på mitt rum med öppen dörr, samtidigt som mamma, syster och pojkvän satt vid köksbordet vägg i vägg. Detta efter två stora portioner mat, två bitar budapestbakelse och en tredjedels semla. Kände en enorm tillfredsställelse och lyckorus vid detta tillfälle. Hällde i mig en halv flaska vin hemma och resten på förfesten följt av två drinkar redbull (sugarfree) vodka.
På krogen blev det en shot och en halv flaska cider följt av minnesluckor. Surprise surprise ungefär...
Pojkvännen var med och jag hade väldigt roligt. Dansade hela natten.
När de sedan stängde skildes vi från mina vänner och gick raka vägen hem till mig, utan det sedvanliga donkenbesöket.
 
Det var stjärnklart och frosten som lagt sig under natten gjorde hela världen skimrande vacker.
Jag är som sagt osäker på exakt vad som hände och vad som sades. Har inte tagit upp det med honom ännu då jag är för rädd för att höra svaret. Den hemska samningen...
 
Jag minns att jag grät och att tårarna aldrig tog slut.
Ögonen svämmar plötsligt över och paniken drabbar mig då vi kommit in i hissen. Det känns som om jag ska kvävas och när hissen öppnas springer jag mot dörren, men han hinner ifatt mig och blockerar den. Jag blir helt hysteriskt och börjar knuffa på honom, sliter i hans arm och jacka för att komma förbi. Hotar med att göra slut om han inte flyttar på sig, skriker att det är hans fel om jag blir inlagd på Östra igen och att han kommer att förstöra mitt liv. Han säger att han inte bryr sig, att han inte tänker släppa iväg mig ensam igen. Jag kollapsar och hamnar i en skakande hög på golvet i trappuppgången. Grinar helt hysteriskt tills han slutligen följer mig ut till dörren på baksidan och låter mig andas (hyperventilera) tills jag lugnat mig någorlunda. Det är slut nu, jag hoppas att du fattar det.
Väl inne i mitt rum somnar jag av ren utmattning och när jag vaknar till någon gång under natten hämtar jag min pojkvän som lagt sig på golvet vid min säng...
 
Jag är en hemsk människa och jag förtjänar honom inte.
 
 

Höstlycka i matkaoset

Hua vilken karastrofhelg i matväg! Kycklingrulle, rosevin, glass och ännu mer naturgodis...
Vad värre är, både måndag och tisdag har följt i helgens anda. 
 
08.00 - yoghurt, flingor, ägg, 2 stora nektariner, tuggummi (650)
13.00 - bananmuffins delux (Jag dör på denna muffinsen! Helt galet god! Och totalt värt...Hehe) (500)
18.00 - 3 knäckebröd, philadelphia light, ägg, stort äpple, tuggummi (600)
 
Dagen landar alltså på 1750 kalorier och då har jag inte ätit någon lagad mat... Oh my godness, how hard can it be?!
 
Påväg hem till pojkvännen nu i alla fall! Spelar candy crush och lyssnar på min älskade housemusik.
Idag beställde jag och min bästa vän biljetter till Blasterjaxx som spelar i Göteborg på fredag! Jag dööör! Helt sinnessjukt döhäftigt kommer det att bli! (förhoppningsvis) Studsar på sätet typ :PpPpp
 
 
Sitter på bussen - igen. Men inte mig emot! Solen skiner på de färgskiftande träden och jag känner mig glad och tillfreds med tillvaron. (Om man bortser från det faktum att jeanskanten skär in i magen. Funderar helt seriöst på att knäppa upp översta knappen...)
 
Ciao!
 
 
 

Kan. Verkligen. Inte

Jag kan verkligen inte äta ordentligt...
 
07.30 - youghurt med flingor, rågbröd med philadelphia light, ett päron (750 kcal)
12.00 - stort äpple, ett paket tuggummi (200 kcal)
15.00 - räkor med lite aoli, körsbäratomater (250 kcal)
17.00 - 2 kakor (150 kcal)
20.00 - risifrutti, 100 gram naturgodis, sprite zero (750)
 
Totalt: 2100 kcal
 
Nu sitter jag på bussen påväg hem mot min lediga helg. Hade väldigt lite att göra den sista timman innan stängning vilket gjorde att jag var färdig redan kvart över sju. Medan jag bytte om funderade jag på vad jag skulle äta till kvällsmat. Orkade jag vänta tills jag kom hem runt halv tio? Svar nej. Påväg till Willys blev jag plötsligt sugen på naturgodis... Ja men varför inte ersätta middagen med godis?
Nu ligger det och gottar sig i min mage, men jag har ingen ångest. Eller vänta, vem försöker jag lura? Hade ju självklart känts bättre om jag ätit någon riktig mat, men det är ju ändå fredag och pojkvännen väntar där hemma! Blir mest irriterad på det faktum att jag inte kan sköta maten...
 
Men äsch, nya tag imorgon!
(Skämt å sido, imorgon är det lördag och det betyder mat och alkohol! Hehe!)
 
Lovar att berätta mer om min vistelse i Edinburgh när jag kan lägga vantarna på en riktig dator och slipper mobilblogga. Saknar mina bilder med...
Anyway, snart hemma och då ska jag mysa med pojkvännen, tuggummi och pepsi max!
 
Puss och kram gosingar!
 

När sommar blir till höst förblir jag oföränderlig

Vad gör jag med mitt liv och vart är jag påväg?
Jag vet inte vad jag vill och det skrämmer mig. Totalt jävla värdelöst.
Helst av allt hade jag velat plugga nu i höst, men jag lyckades inte hitta någon utbildning som kändes rätt. Sökte utbildningar på både Göteborgs universitet och Chalmers, men tackade nej när jag kom in på mitt andrahandsval. Jag sökte psykolog som förstahandsval, men ärligt talat, även om jag kommit in hade jag förmodligen tackat nej, så osäker är jag på mig själv och min förmåga att klara av en utbildning just nu. Känner mig för dålig. Jag gick ur natur med ett väldigt bra snittbetyg, men det hjälper inte när konkurrensen är omöjlig. Orkar inte att jag hade reservplats 200 någonting...
Jag är sämst helt enkelt, som vanligt. Känns helt jävla underbart (:
 
Vad händer i mitt liv? Jo, just nu jobbar jag på ett konditori i staden där min mamma bor. Japp ni hörde rätt, jag har flyttat hem till Sverige igen. Hur ironiskt är det inte? Kakmonstret har bosatt sig i sockerland. Kakor, bullar, muffins, cup cakes, bakelser och tårtor i mängder, i all oändlighet. Det är ett under att jag inte svällt upp till oigenkännlighet!
Har jobbat där sedan jag kom hem från Edinburgh i mitten av februri.
Men jag måste ändå erkänna att jag trivs ganska bra. Jag tycker om mitt jobb och alla människor jag träffar. Min chef är dock totalt livsfarlig. Är livrädd för henne, fortfarande! Fick mig en rejäl känga senast idag... Haha! Great boost för mitt redan utomordentliga självförtroende! Hehehe......
Hon är snäll, allt som oftast, men kan blir lite för arg ibland... Ett minst sagt växlande humör, men jag gillar henne ändå.
 
Just nu ligger jag i soffan framför tv:n och bloggar från mobilen, samt tuggar mina tuggummin som tillsammans med all lightdricka garanterat gör min redan oroliga mage ännu mera orolig. Rummel rummel ungefär, och min emalj är tydligen i farsonen. Sedan mitt senaste tandläkarbesök har jag haft återkommande mardrömmar om tandlossning. Mycket angenämt!
 
Borde verkligen hoppa i säng, men känner mig helt uppskruvad och vet inte varför. Kanske inför morgondagen som garanterat kommer bli stressig på jobbet, eller för att jag inte träffat pojkvännen sedan i måndags. Tur att man är självständig och så vidare... Kan även bero på äckelkänslorna som vägrar ge med sig. Troligtvis en blandning av allt! Känner mig även stressad över att hösten redan är här och det börjar bli kallt och mörkt. Hua, kyla är inte min grej!
 
Vet inte ens om någon kommer att se detta inlägg med tanke på mitt ytterst begränsade bloggande de senaste året?
Ännu mindre bry sig, men det var skönt att skriva av sig, och för en stund känna sig lite mindre ensam. Haha gud vad tragiskt det lät...
Nej, ska lägga mig och planera morgondagen i mitt huvud.
 
Godnatt alla därute i höstmörkret! 
Hälsningar kakmonstret
 
 

Vet inte hur, men jag har lyckats igen

1 ciabatta med smör och ost (450 kcal)
70 g soyachips med rödlökssmak (200 kcal)
350 g blåbär (200 kcal)
Tuggummi (50 kcal)
2 äpplen (200 kcal)

Efter mitt inlägg i natt tryckte jag i mig ett äpple, vilket gör att dagens intag hittills landar på 1200 äckliga kalorier. Jag har överträffat mig själv.
Vill bara skrika rakt ut. Skada mig själv. Eller äta hela världen? Seriöst, varför kan jag inte sluta äta?
Och inte nog med det, jag lovade min kusin att vi skulle laga mat tillsammans ikväll. Kycklingfajitas.
Jag. Orkar. Inte. 

Detta är förövrigt min näst sista helg i Edinburgh, och jag tillbringar den ensam, i soffan, med alldeles för mycket mat. Min sista vecka jobbar jag 10.30-19.00 passet, vilket innebär att jag kommer hem runt 20.30 varje kväll. Jag känner mig stressad och orolig, utan att veta varför. Jag ville ju flytta hem, och det vill jag fortfarande, men det skrämmer mig samtidigt för det känns som ett bakslag. Kan inte fatta att jag bara varit här sedan augusti. Det känns som en evighet!

Dags att klä på sig något anständigt och ta tag i sitt liv nu känner jag!
(Fast helst hade jag legat kvar i soffan med Pretty little liars.)

 
 
 

Kakmonstret

Jag kom precis hem efter en hysterisk löprunda på 50 minuter. Oh my goodness! Känner mig alldeles skakig. Har inte sprungit sedan jag började jobba i september, och planen (när jag snörade på mig löparskorna) var en timmes promenad. Jag fattar verkligen inte vad som flög i mig, och det konstigaste av allt var att det gick lätt! Jag flög fram, och äckelkänslorna försvann någonstans på vägen. Nu är de dock tillbaka... En glimt av lycka, tillfredsställelsen var kortvarig.
 
Dagen har i övrigt tillbringats i soffan framför Pretty little liars med en 300 grams förpackning Chocolate chip cookies som enda sällskap. Ja ni hörde rätt. En pund för den, och nu ligger de alla och äcklar sig i min mage. Har inte ätit sedan fem idag, men 2200 kalorier sammanlagt, varav 1500 kalorier kakor... Nejmen jag lovar, det är helt normalt att äta som jag gör! ...

Nu ska jag hoppa in i duschen!
Hörs senare, om jag inte halkar och dör...

____________________________________________________
 
Kakmonstret är tillbaka. (I soffan där det hör hemma). Min kusin sitter just nu bredvid mig och trycker i sig sin take-away. Fried pizza med chips (motsvarigheten till french fries här), smält ost, ketchup och majonäs. En vidrig blanding, eller är det bara jag? Har inte provat, och kommer inte att göra det heller. Den enda snabbmaten jag äter här är förövrigt chicken nuggets med chunky chips (om jag inte är ute och äter vill säga, men det händer ytterst sällan). Gud vad jag kommer sakna mina chunky chips när jag lämnar Edinburgh!
 
Nej, nu ska jag se ett sista avsnitt av Pretty little liars och sedan störta i säng!
Dröm sött, hälsningar Kakmonstret...

 
 


 

Svullo-Fia is back on track, or just back

Ville först och främst tala om att jag lever. Möjligtvis till världens förtret, men ah, vad ska man göra liksom? Eeeehhhhehe...
Ni anar inte hur många gånger jag klickat in på den här bloggen, känt ett hugg av saknad i hjärtat och sen direkt stängt ner igen och tänkt att nej, det är tusan ingen som bryr sig om att läsa det här struntpratet ändå. Vad tjänar det till? Jag är ju världens mest misslyckade människa, näst efter Ove Sundberg då, eller möjligtvis Howard Wolowitz (bör väl förmodligen tillägga att de är högst overkliga personer som icke existerar i verkliga livet). Summan av kardemumman blir i vilket fall att jag är - just det - sämst. Eller nej förresten, jag är sämre än sämst!
Det man blundar för finns inte. Gnager visserligen sönder en inifrån och ut, men vad gör väl det när man kan slippa känslan av att känna sig hopplöst patetisk och naiv just för stunden? Tillslut kändes det som att bestiga ett berg ungefär, och ja, det var väl hela ursäkten för min del tror jag...
Men, nu är jag tillbaka. (Och nej, jag förväntar mig inga glädjetjut eller välkommen tillbaka hjärtat-hälsningar.)
 
Förutom all mat och det faktum att min mage bubblar hysteriskt upproriskt för tillfället - över byxlinningen - känns det helt okej.
Japp, mina matvanor är helt åt helvete igen och jag har tappat kontrollen fullständigt, men äsch, synd att klaga right??
 
 
 

Asdfghjjklöö!

Det blev lite bättre efter att jag varit ute på min powerwalk igår kväll, men sedan när jag skulle gå och lägga mig upptäckte jag, till min stora förskräckelse, att jag avslöjat veckans absoluta katastrof! Beroende på hur jag ligger, till exempel på ena sidan, får jag valkar på den andra! Eller en valk kanske jag ska säga...men ändå, en fucking valk!?!? Är det bara jag?! Herregud! Jag höll på att dö! Och dör fortfarande! Assddfghhjhjkllöö!!!!!!
Sitter i skolans bibliotek, ensam om ni vill veta, så allt är som vanligt! Matteboken, en cola light, ett äpple och ett tuggummipaket ligger framför mig och jag har inte lyckats lösa ett enda tal sedan lunch. Tragisk syn, helt klart, och majoriteten antar nog att jag är mer eller mindre dum i huvudet, eller iaf utstött. Konstig.
Jag orkar inteee! Ska på stödmatten vid fyra också...och jag känner bara, döda mig eller något.

En gammal klasskompis till mig i högstadiet, som även han är kvar en extra termin, är väldigt, ehm...speciell och ser dessutom väldigt speciell ut. Vissa tycker att han är äcklig, och jag vill bara smälla till dem i ansiktet med ett gjutjärnslock! Självklart är det ganska irriterande när han förföljer mig runt hela skolan dag efter dag, såvida jag inte lyckats undvika honom, men seriöst, hur har de mage att se ner på andra?! Förut när jag satt i korridoren gick det förbi två killar, varav den ena smällde till den andre i sidan, kollade mot oss och började skratta. Okej, killen märkte inget, men jag gjorde och det är tillräckligt illa! Tur för dem att jag inte var på stridsstigen. Så äckligt elaka människor kan vara. Varje gång han pratar med mig stirrar folk som om det vore synd om oss. Om mig? Lägg av för i helvete! Jag tycker synd om er. Idioter!

Gud vad arg jag blev nu...överskuggar nästan alla tjock och värdelöskänslor! Aaaaaaaarghhh!!! Hehe!
Och helvete. Nu stampade min före detta pojkvän in genom dörren och satte sig med sina irriterande snygga kompisar bara tre meter från mig. Kan det bli värre?! Det är ett under att de inte är tvillingar. Om man bortser från det faktum att han är 95a...och en del andra saker är de lika som bär, han och mitt ex, som jag fortfarande är dödskör i. Åh, detta är verkligen min dag.


Kan inte andas!

Middag:
- grovt bröd med smör och ost (200)
- bananyoghurt med fruktmüsli (300)
- 2 knäckebröd med smör och vitlökssalt (150)
- clementine (50)
 
totalt: +/- 700 kcal
sammanlagt idag: +/- 2200 kcal
 
Inte konstigt att jag ökar i vikt. Detta är inte okej. För att ligga kvar på den här vikten ska jag äta runt 2000 kcal/dag, men om jag vill ner måste jag:
1) Börja träna som en galning
2) Äta högst 1900 kcal/dag
 
Trehundra kcal hit eller dit. Hur jobbigt kan det vara? Skräpning nu! För guds skull.

(Är på syrrans dator, så ni får klara er utan bild den här gången. Hehe.)
Nu ska jag ut innan det slutar med panikångest.
Jag. Kan. Inte. Andas.
 
 

It kills me

Jag älskar verkligen min pappa. Han är min största förebild tillsammans med mamma, och har alltid varit en hjälte i mina ögon. Det är också därför det gör dubbelt så ont när han av alla människor tycker att jag gjort något fel eller betett mig illa. Hans besvikelse gör ondare än min egen, och i söndags efter ett gräl mellan honom och min syster tog ångesten över. Jag ville inget hellre än att skada mig själv och sent på kvällen kastade jag ner mina saker i  väskan och sprang upp mot busstationen, ensam i mörkret och kylan. Jag rymde hem till mamma, och självklart ringde pappa när jag inte ens kommit halvvägs. Vad är det som händer? Vad fan sysslar du med?! Ja du pappa, jag vet inte riktigt. Jag vet bara att jag inte klarar av att vara hos dig där alla runtomkring mig drunknar i sig själva. Där det känns som om ingen kan andas. Där alla kämpar för att lyckas få ner luft i sina motvilliga lungor. Trasiga relationer, och jag faller sönder i bitar tillsammans med er andra. Jag vill hjälpa, mest av allt, men hur ska jag kunna hjälpa alla jag älskar när jag inte ens klarar av att hjälpa mig själv? Totalt maktlös.
 
Jag har skolkat två dagar av två möjliga den här veckan och missat ett prov i både företagsekonomi och samhällsekonomi. Försöker klamra mig fast vid mitt fina mvg som jag fick förra veckan. I matte e. Jag vet att jag kan om jag vill. Men orkar inte. Tragiska människa...
 
Sedan jag skrev min fina lista i början av september så har jag förövrigt gjort en hel del dumma saker. Absolut inte följt den överhuvudtaget. Eller jo, jag lyckades nästan med en punkt! Jag har inte ätit varken godis, kakor, bakelser, bullar eller naturgodis, precis som jag lovade. Minns inte vad det var mer, och jag orkar inte kolla. Fast ja, eeeh jag lyckades nästan som sagt. Vi var nämligen hos mormor förra helgen och då tryckte jag i mig sju pepparkakor när efterrätten dukades fram. Fattar verkligen inte varför? Det fanns kladdkaka, glass och en massa andra saker, men pepparkakor av allt jag kunnat välja? My goodness gracious. Pepparkakor är tydligen min svaghet. Kunde varit värre, men ändå. Misslyckades. Sedan har jag även ätit vaniljvisp och vaniljkräm. De serverade äppelpaj i skolan i torsdags, och jag var väldigt nära att falla för frestelsen. Istället åt jag en stor klick vaniljkräm. Funderade på om det borde varit med på listan, men sen bestämde jag mig för att nej, det borde det inte. Grädde, sirap och sylt är okej, så varför inte vaniljkräm?
En liter cola zero och ett paket tuggummi sedan lunchen vid tolv gör ont i min redan svullna mage, och det är dags att erkänna nu. Jag väger mellan 55 och 56 kilo. Klarar inte ens av att se mig själv i spegeln! Fettet bara väller ut, överallt! Hur gick det till? Det är inte möjligt. Skyller allt på alkoholen. Lol.
 
Bmi 20,1. I vintras vägde jag 52 kilo med ett bmi på 18,5 och jag vill så himla gärna dit ner igen. Jag ska tusan i mig klara det! Fram till julafton. Den 24:e december.
Förlåt för att jag är en dålig inspirationskälla, men jag orkar inte kämpa just nu. Maten har kontroll över mitt liv igen och att äta är allt jag lever för. Det enda som bestämmer mitt värde är min vikt.

Längd: 167 cm
Vikt: 55-56 kg
Högsta vikt: 62 kg
Lägsta vikt: 43-44 kg
Målvikt: 52 kg
 
Jag har ju som sagt lovat mig själv att aldrig väga under 50 kilo igen. Tyvärr beror det nog mest på det faktum att jag är så vettskrämd för att börja tappa håret igen, men 52 kilo kan jag väga. Då ligger jag på gränsen, och det känns okej.
 
Just det! Sprang på mitt ex i helgen när vi var ute också. Grät inte, men det gjorde förbannat jävla ont som vanligt. Hjärtat vred sig av smärta. Åtta månader. Hur länge till ska jag behöva lida? Vill samtidigt säga att jag älskar min bästis. Mest av allt!
 
Äckelkänslorna kväver mig för tillfället. Det är det enda jag kan tänka på just nu, och det kanske är bra. Borde verkligen plugga...men att äta är ju det enda jag är bra på. Haha... Min cola zero är fucking slut nu. Bra kämpat tjejen. Verkligen. Kommer inte komma i min halloweenoutfit på lördag. HAHA.
 
 
 
 
 
 

You've gotta get up and try

Jag är helt förstörd.
Faller sönder bit för bit.
Oroskänslorna tar över och hjärtat vrider sig av kramper.
Du är helt jävla värdelös.
Äta tills magen värker och dricka tills världen snurrar. Dränka sorger och smärta i smaksatt vodka.
Du är en slampa. En äcklig och smutsig slampa.
En nött och skamfilad tröja som ingen vill ha på sig.
Duger i nattens mörker, men kastas bort och glöms av när gryning blir till dag.
Vill inte kännas vid det fula.
 
Det finns för mycket av mig.
Jag är för stor, tar för mycket plats, och vill bara försvinna till en plats där jag är berättigad existens.
Jag växer. Väller över jeansens kant.
 
Bladens vackra färger och höstens klara, ljuva doft trasas sönder av vädrets obarmhärtighet.
Ta mig härifrån. Det gör för ont att leva.
 
where there is desire there is gonna be a flame
where there is a flame someone's bound to get burned
but just because it burns doesn't mean you're gonna die
you've gotta get up and try, try, try
 
 
 
 
 

Jag är tragisk

Frukost:
 
2 dl tropisk yoghurt med lite hallon - 180 kcal
1 dl fruktmüsli - 140 kcal
1 ägg - 85 kcal
2 väldigt stora äpplen 300 kcal
1 stor persika - 80 kcal
 
Min söta "lilla" frukost landar slutligen på + - 800 kcal, och nu vill jag bara spy upp hela mina magsäck med allt som finns däri. Tyvärr har jag ju lovat mig själv att aldrig, aldrig spy med vilje, vilket leder till att det troligtvis lär bli en sjuhelvetes hysterisk promenad sen istället. Som grädden på moset ligger jag redan på + 550 kcal från gårdagens intag. Efter en hel eftermiddag med matte e, cola light och x antal äpplen och sedan stödmatten på det - som förövrigt får mig att känna mig som en fullständig idiot - gick jag i rasande fart till jobbet, halvsprang in i köket och kastade i mig en skål yoghurt med bran flakes och linfrön. Efter det snodde jag 2 galaäpplen ur kylen, sprang ner till baren och hällde upp ett Sommersby-glas med en massa is och Pepsi max. Nejmen helt seriöst, jag är inte alls beroende av lightprodukter.............................?!
Efter detta blev jag upphämtad av min fina vän Emma som alldeles nyss tagit körkort. Vi åkte till hennes mormor och morfar, som är så hemskt snälla och gulliga att jag nästan bröt ihop när tankarna gick till min egen morfar. Herregud vad jag saknar honom...älskade, älskade morfar!
Där drack vi te och fikade. Jag knaprade i mig ytterligare 2 äpplen och fick dessutom med mig en himla massa augustiäpplen hem. Åh vad jag älskar givmilda människor vars kall i livet verkar vara att truga på andra människor allt ätbart som kommer i deras väg.
Nej, fytusan vad elak jag är! Tycker ju verkligen om dem, jättemycket! Men nu ligger det ännu mera äpplen på mitt rum som bara väntar på att bli uppätna...
Sedan pastalunchen runt halv tolv hade jag alltså ätit en skål yoghurt med branflakes och x antal äpplen. Absolut helt normalt. Vid halv ett på natten var jag därför helt vansinnigt hungrig och bestämde mig helt lungt för att äta risgrynsgröt med kanel och socker, plus ett fucking äpple! Jag dör på mig själv.
 
550 alltså, och då är jag med andra ord uppe i 1300, klockan halv nio på morgonen idag.
Känner för att strypa mig själv just nu, eller ännu hellre, som jag sa förut, SPY.
 
Ha en fin dag bloggisar!
 

Ändrade planer, men jag överlever!

Okej, jag tog mig vatten över huvudet, big time. Men istället för att klaga, gnälla eller skriva en redogörande uppsats om min självutnämnda otillräcklighet ska jag göra ett nytt försök!
Japp, jag misslyckades, men det är som min behandlare säger, aldrig försent att göra rätt igen!
 
Dags att stryka orealistiska punkter och ta tag i mitt liv!
 
♥ Alltid under 2000 kcal/dag, med undantag för 2 dagar i veckan då allt under 2500 kcal är okej
♥ Adrig över 1500 kcal orörliga dagar
♥ Förbjudet: Godis, chips, mörk choklad och choklad överhuvudtaget, glass, bakelser, kakor, bullar, allt i naturgodishyllan, tuggummi med socker och en del andra saker som jag inte tänker räkna upp
♥ Tillåtet: Alkohol, sylt, varm choklad och oboy, socker och sirap i te, nötter, mandlar, russin, frön, torkad frukt och olika nachochips
 
Som sagt, dags att vakna upp och sluta dagdrömma! Jag klarar mig inte utan aspartam, and that's a fact. Speciellt inte när jag pluggar...Tuggummi och lightdrycker är därför helt lagligt! Ah, nu är det bestämt, och jag lägger det här bakom mig!
 
Jag vet dock att jag ibland förlorar mitt omdöme. Oftast med alkohol i blodet, och därför, om jag mot all förmodan skulle dra i mig en cider för mycket, eller slänga i mig en massa friterade potatisar på Donken en utekväll kommer jag att lägga till antalet kcal på kommande dygns summa.
 
Dessutom, för att undvika "jag trycker i mig halva dagsintaget före lunch" - situationen, tänker jag lägga upp ett matschema vissa dagar.
Och jag ska fortfarande försöka mig på drömmen om en viss viktminskning innan den 1 december, men det vore ingen absolut katastrof om jag skulle misslyckas. Det viktigaste är att jag har kontroll över, och känner mig trygg i ätandet igen. För att äta mat kommer man inte undan.
Men herregud vad jag babblar! Nu måste jag skriva matschema inför morgondagen och hinna plugga matte innan jag lägger mig!
 
Ciao mina vänner!
 
Svar: Jag är fullt medveten om alkoholens extrema kaloriinnehåll, men kan näst intill lova dig att jag aldrig lyckats överskrida 1500 en utekväll utan brukar oftast landa runt 800! Japp!
 

 
 
 
 
 
 
 
 

Out of my mind


Japp, nu är det nog! Jag har en plan, som Sickan hade sagt...Hehe!
 
Skrev ner en massa regler redan i onsdags och började direkt därefter, men kände att vissa av dem var lite för överambitiösa idag, och därför tänker jag vara lite mer generös nu.

Fram till den 1 december är det iaf de här reglerna som gäller! Med början imorgon, den 1 september.
Taggad och redo att köra, japp!
 
♥ Alltid under 2000 kcal/dag, med undantag för 2 dagar i veckan då allt under 2500 kcal är okej.
♥ Förbjudet: Glass, bakelser, kakor, bullar, allt i naturgodishyllan, tuggummi med socker
♥ Max 5 mål/dag
♥ Aldrig över 800 kcal/måltid
♥ Max 1 liter kolsyrad lightdryck/dag
♥ Max 15 tuggummi/dag
♥ Orörliga dagar, aldrig över 1500 kcal
♥ Tillåtet: Alkohol, sylt, sirap, varm choklad och oboy, socker och sirap i te, nötter, mandlar, russin, frön, torkad frukt och nachochips
 
Det var verkligen evigheter sedan jag stoppade godis, chips eller popcorn i munnen överhuvudtaget, och jag tänker absolut inte börja nu heller.
Är bevisligen inte frisk, hur mycket jag än försöker intala mig själv motsatsen, men jag tänker aldrig bli sjukligt smal igen. Det lovade jag mig själv när jag skrevs ut från Östra! Det jag behöver nu är dock kontroll och struktur i min tillvaro igen, för sommaren gick totalt överstyr - i matväg. Nu är det slutslarvat!
 
Önska mig lycka till!
 
55 kg - 3 kg = 52 kg = enkel matematik, och inte som matte e som jag tragglat halva kvällen...Usch och fy!
Nu är det dags att hoppa i säng, för jag börjar jobba imorgon klockan sju. Frukostbuffé på ett hotell passar ju mig perfekt. Matvrak...
 
Har saknat er!
 
 
 
 

RSS 2.0
Hälsa