True love and happiness grows stronger in me
Okej, på riktigt nu, jag DÖR.
Vi har astronomi och jag svälter seriöst ihjäl! Lunch vid 12, och jag undrar hur fan jag ska överleva?!
HUNGRIG.
Ännu en kille jag känner bjöd med mig på balen nyss för att hans dejt tydligen ville gå med sin tjejkompis som blivit utan. Ganska taskigt kände jag där?
Jag har ju redan min charmiga pojke att gå med från klassen. Eller ja... haha! Vi kommer att ha sjukt roligt tillsammans iaf!
Jag har problem. Killproblem...
Varför kan tjejer och killar inte bara vara vänner? Min syster tycker att jag är en hemsk människa som pratar med så många olika killar på samma gång, men vad ska jag annars göra? Jag tycker ju verkligen om dem allihopa, som vänner, och om de inte säger att de har andra känslor för mig gör jag väl inget fel?
Blir så ledsen på mig själv...
Det är snart april igen, och jag tänker tillbaka på hur mina dagar brukade se ut. Fullkomligt besatt av mat, rädsla, ängslan, obestämd rastlöshet, ångest, irritation och hopplöshet. Ren och skär hopplöshet, precis som jag känner lycka nu. Solen skiner, det är ljummet ute, jag ser havet härifrån och min kropp är stark.
Hur kunde jag någonsin vilja vara trasig och kraftlös när jag kunde vara stark, lycklig och älskad?
Jag har aldrig förut, i hela mitt liv, känt så mycket kärlek och lycka som jag känner nu. Till min familj, till mina vänner och till mitt liv.
Up and down, that's how i roll!
Jag fick en andra chans, och jag tänker inte kasta bort den.
Jag skulle inte byta bort det här mot den vackraste kroppen i världen.
Vi har astronomi och jag svälter seriöst ihjäl! Lunch vid 12, och jag undrar hur fan jag ska överleva?!
HUNGRIG.
Ännu en kille jag känner bjöd med mig på balen nyss för att hans dejt tydligen ville gå med sin tjejkompis som blivit utan. Ganska taskigt kände jag där?
Jag har ju redan min charmiga pojke att gå med från klassen. Eller ja... haha! Vi kommer att ha sjukt roligt tillsammans iaf!
Jag har problem. Killproblem...
Varför kan tjejer och killar inte bara vara vänner? Min syster tycker att jag är en hemsk människa som pratar med så många olika killar på samma gång, men vad ska jag annars göra? Jag tycker ju verkligen om dem allihopa, som vänner, och om de inte säger att de har andra känslor för mig gör jag väl inget fel?
Blir så ledsen på mig själv...
Det är snart april igen, och jag tänker tillbaka på hur mina dagar brukade se ut. Fullkomligt besatt av mat, rädsla, ängslan, obestämd rastlöshet, ångest, irritation och hopplöshet. Ren och skär hopplöshet, precis som jag känner lycka nu. Solen skiner, det är ljummet ute, jag ser havet härifrån och min kropp är stark.
Hur kunde jag någonsin vilja vara trasig och kraftlös när jag kunde vara stark, lycklig och älskad?
Jag har aldrig förut, i hela mitt liv, känt så mycket kärlek och lycka som jag känner nu. Till min familj, till mina vänner och till mitt liv.
Up and down, that's how i roll!
Jag fick en andra chans, och jag tänker inte kasta bort den.
Jag skulle inte byta bort det här mot den vackraste kroppen i världen.
Helvete!
Jag hittar inte min vetekudde!!! Tänkte att ni ville veta...............................
Gaaaaah!
Jag har galet ont i magen, men är konstigt nog inte på humör för att klaga!? Tro det eller ej...
Ätit färsk spenatpasta med vitlöks- och skaldjurssås ikväll, min absoluta favoritmat! - tillsammans med en himla massa annat då... Hehe! Måste seriöst lägga upp receptet här någon dag!
Borde egentligen ha pluggat samhällskunskap hela eftermiddagen, men icke! Hej odiciplin...
Aaaaaaaaaaaaaaaaaaj!!! Förbaskade skit också...
Min mage dödar mig.
Hehehehehehe.....inte kul!!!
Ätit färsk spenatpasta med vitlöks- och skaldjurssås ikväll, min absoluta favoritmat! - tillsammans med en himla massa annat då... Hehe! Måste seriöst lägga upp receptet här någon dag!
Borde egentligen ha pluggat samhällskunskap hela eftermiddagen, men icke! Hej odiciplin...
Aaaaaaaaaaaaaaaaaaj!!! Förbaskade skit också...
Min mage dödar mig.
Hehehehehehe.....inte kul!!!
Sommarabstinens, eeeh...
Åh, idag är det så himla fint väder ute att jag bara vill studsa upp och ner på det växande gräset tills jag ramlar ihop som en liten hög av lycka i solskenet!
Har tvättat mina röda converse så att de ser alldeles nya ut, och införskaffat en dunderfin jeansjacka - som i stort sett är omöjligt att få tag i?!
Gud, det är verkligen helt sinnessjukt vad jag längtar till sommaren nu! Min förra var ju inte helt lyckad, som ni kanske minns, och det känns som om jag kastade bort mitt liv, och som om jag fortfarande har missat så mycket!
En hel evighet sedan, och samtidigt så väldigt nära. Minnena av mig och mitt liv under den där tiden har nästan bleknat bort helt, och mamma kan berätta saker jag sa eller gjorde som jag absolut inte kommer ihåg någonting av!
Jag blev alltid helt galen när min mamma, psykolog eller andra sakkunniga sa att jag inte kunde tänka klart och att jag hade ett nedsatt omdöme på grund utav min undervikt. Känslig punkt för mig som var absolut övertygad om att de hade fel. Jag var smart, klok, förnuftig, intelligent, jordnära...
Innerst inne, så förstod jag väl att något var fel. Jag förstod att jag var sjuk, och att jag behövde hjälp, men jag var inte villig att ge upp allt jag kämpat för så länge...
Men sablans skit också! Det var inte det här jag skulle skriva...
Tänkte bara tala om att jag längtar till sommaren som en galning! Sol, bad, god och grillad sommarmat, glass med jordgubbar, ljusare kvällar och nätter, sand, gröna träd och blommor, familj, äventyr, shopping, fika och en massa fina vänner! Sommarkläder! Linnen och shorts... Nu dreglar jag seriöst!!! Hehe...
Men jordnära som sagt!!!
I helgen händer det grejer minsann! Och imorgon har jag en minst sagt intressant inplanerad lunchpromenad med en kille...
Gaaaaah!!! Syster sa precis att Criminal minds börjar ikväll. My damn day today!
Ciao mina sockerhjärtan!
Har tvättat mina röda converse så att de ser alldeles nya ut, och införskaffat en dunderfin jeansjacka - som i stort sett är omöjligt att få tag i?!
Gud, det är verkligen helt sinnessjukt vad jag längtar till sommaren nu! Min förra var ju inte helt lyckad, som ni kanske minns, och det känns som om jag kastade bort mitt liv, och som om jag fortfarande har missat så mycket!
En hel evighet sedan, och samtidigt så väldigt nära. Minnena av mig och mitt liv under den där tiden har nästan bleknat bort helt, och mamma kan berätta saker jag sa eller gjorde som jag absolut inte kommer ihåg någonting av!
Jag blev alltid helt galen när min mamma, psykolog eller andra sakkunniga sa att jag inte kunde tänka klart och att jag hade ett nedsatt omdöme på grund utav min undervikt. Känslig punkt för mig som var absolut övertygad om att de hade fel. Jag var smart, klok, förnuftig, intelligent, jordnära...
Innerst inne, så förstod jag väl att något var fel. Jag förstod att jag var sjuk, och att jag behövde hjälp, men jag var inte villig att ge upp allt jag kämpat för så länge...
Men sablans skit också! Det var inte det här jag skulle skriva...
Tänkte bara tala om att jag längtar till sommaren som en galning! Sol, bad, god och grillad sommarmat, glass med jordgubbar, ljusare kvällar och nätter, sand, gröna träd och blommor, familj, äventyr, shopping, fika och en massa fina vänner! Sommarkläder! Linnen och shorts... Nu dreglar jag seriöst!!! Hehe...
Men jordnära som sagt!!!
I helgen händer det grejer minsann! Och imorgon har jag en minst sagt intressant inplanerad lunchpromenad med en kille...
Gaaaaah!!! Syster sa precis att Criminal minds börjar ikväll. My damn day today!
Ciao mina sockerhjärtan!
Cornflakes med mjölk och sylt?!
Känner mig lite illa till mods...
En anonym hade kommenterat två väldigt gamla inlägg här, som jag verkligen inte är det minsta stolt över, och ja, vet inte ens om det är samma person...??? I vilket fall som helst så skäms jag ihjäl, och när jag ändå tar upp det så måste jag påminna er om hur mycket jag skäms över det mesta jag skrivit på den här sablans bloggen! Ibland funderar jag helt seriöst på att ta bort alla inlägg som någonsin skulle kunna påverka någon annan tjej eller kille negativt...dessvärre är det de flesta tror jag... Men speciellt de mest korkade och naiva i början, som jag inte ens klarar av att läsa själv för att jag skäms så hemskt mycket. Jag blir rädd för mig själv också... För det är inte jag som skriver.
Men gud, hur fan lyckas jag? HAHA...
Skulle svara på två frågor, så här kommer de!
• Vad har du för våg? Och bild på den?
Jag har absolut ingen bild på den, och kommer inte att ta någon heller för den delen då jag avskyr den av hela mitt hjärta. Eller ja, det är väl inte helt sant kanske... Jag önskar verkligen att det var så. Är ju fortfarande beroende, och det känns helt åt helvete när jag inte vet vad jag väger.
Mammas våg här hemma... HAHA! Den värsta någonsin. När den är färdig piper den, ashögt, tre fucking gånger, och jag blir alltid lika skräckslagen när jag inser att jag måste ha väckt varenda levande varelse inom en kilometers radie! Blir galen på den, och har drömt mardrömmar om det där hemska ljudet alldeles för många gånger...
• Hur kan man ha sylt på cornflakes?
Gud, menar du att du aldrig sett det förr?! Jag äter det aldrig längre, då jag fullkomligt avgudar frukost och helt snöat in mig på yoghurt med musli, men vi har alltid ätit cornflakes med sylt i vår familj! Måste väl finnas fler som gör det??? Älskade det när jag var liten iaf! Jordgubbssylt... Mums! Måste seriöst prova det någon dag! Har inte ätit flingor sedan jag var inlagd, och då fick vi det med fil och sylt, som inte är en av mina favoriter. Fil då alltså! Haha...
Men sylt till gröt? Fil? Och cornflakes med mjölk! Mehehehehe...
Det verkar nog som om jag börjat blogga igen... Herregud, jag vet inte! Vänta er inte för mycket...
Oj, fick sms från en supersöt kille i skolan! Måste svara!
Blablabla, detta är värdelöst babbel!
I slutet av februari, efter semesterveckan på Teneriffa, hade jag lagt på mig mer än ett helt kilo. Ett helt freaking kilo! Oh my god, världen går under! Katastrofen är nära..........................................................
Klarar helt seriöst inte av ytliga människor (going nuts) och detta leder till slutsatsen att jag verkligen inte klarar av mig själv...
Det är så jävla lätt att ta ut irritation, olycka, missnöje, ilska och andra jobbiga känslor på sig själv och sin egen kropp, istället för att ta itu med det egentliga problemet och försöka reda ut orsakerna till det onda som sker och hitta en lösning. När allt annat är alldeles för svårt att hantera kan jag alltid skylla på den, på maten och på vikten. Saker jag kan kontrollera och styra över utan att behöva blanda in någon annan.
Saknaden efter min älskade morfar och pojkvän, ängsligheten för min kära syster, vännerna och stressen i skolan gör mig galen, och när ångesten trycker på inifrån som värst är det för att jag är ful, tjock, sämst och otillräcklig.
Efter skolan kilade jag ner till affären och köpte min favoritmusli med torkad frukt som bara finns där, några apelsiner och tre väldigt stora äpplen. Det var meningen att jag skulle äta två av dem som 2-mellis, och ett senare på kvällen, men icke då...
Alla tre slank ner vid samma tillfälle, och nu känner jag mig tjockast i världen. Heja mig!
Aaah, jag är så galet smart ibland.
Väx upp för guds skull...
Mina ögon blev förresten helt blanka, och jag fick verkligen trycka tillbaks dropparna förut när jag läste en sak som min finaste vän i hela världen hade skrivit om mig på sin blogg...
Men usch, nu börjar jag igen tror jag.....
Tack för att du finns. <3
Älskar dig mest.
Klarar helt seriöst inte av ytliga människor (going nuts) och detta leder till slutsatsen att jag verkligen inte klarar av mig själv...
Det är så jävla lätt att ta ut irritation, olycka, missnöje, ilska och andra jobbiga känslor på sig själv och sin egen kropp, istället för att ta itu med det egentliga problemet och försöka reda ut orsakerna till det onda som sker och hitta en lösning. När allt annat är alldeles för svårt att hantera kan jag alltid skylla på den, på maten och på vikten. Saker jag kan kontrollera och styra över utan att behöva blanda in någon annan.
Saknaden efter min älskade morfar och pojkvän, ängsligheten för min kära syster, vännerna och stressen i skolan gör mig galen, och när ångesten trycker på inifrån som värst är det för att jag är ful, tjock, sämst och otillräcklig.
Efter skolan kilade jag ner till affären och köpte min favoritmusli med torkad frukt som bara finns där, några apelsiner och tre väldigt stora äpplen. Det var meningen att jag skulle äta två av dem som 2-mellis, och ett senare på kvällen, men icke då...
Alla tre slank ner vid samma tillfälle, och nu känner jag mig tjockast i världen. Heja mig!
Aaah, jag är så galet smart ibland.
Väx upp för guds skull...
Mina ögon blev förresten helt blanka, och jag fick verkligen trycka tillbaks dropparna förut när jag läste en sak som min finaste vän i hela världen hade skrivit om mig på sin blogg...
Men usch, nu börjar jag igen tror jag.....
Tack för att du finns. <3
Älskar dig mest.
Did it again, yesss
Vad är det för fel på mig?
Frukost (nyss):
2 dl jordgubbsyoghurt
1 dl fruktmusli
1 banan
2 apelsiner
lite hallon
Och nu har jag ont i magen, som vanligt.
Frukten är slut! Igen... Eller, det ligger tre kiwi kvar, men det vill jag inte ha. Inte för att jag inte tycker om det... Älskar kiwi! Men älskar äpplen mer... Hehe!
Jag och syster ska till Daddy idag, så det är egentligen bara dumt att gå och handla hem nya. Men jag måste väl...
Dags för skola! Funderar helt seriöst på att ta en promenad. Tar en halvtimma...
Ha en fin dag bloggisar!
Frukost (nyss):
2 dl jordgubbsyoghurt
1 dl fruktmusli
1 banan
2 apelsiner
lite hallon
Och nu har jag ont i magen, som vanligt.
Frukten är slut! Igen... Eller, det ligger tre kiwi kvar, men det vill jag inte ha. Inte för att jag inte tycker om det... Älskar kiwi! Men älskar äpplen mer... Hehe!
Jag och syster ska till Daddy idag, så det är egentligen bara dumt att gå och handla hem nya. Men jag måste väl...
Dags för skola! Funderar helt seriöst på att ta en promenad. Tar en halvtimma...
Ha en fin dag bloggisar!
Coca cola light vs Pepsi max
Tuggar mina äpplen och klunkar Pepsi max för fullt!
Kanske bara är något jag fått för mig - vore ju inte första gången -, men tycker helt seriöst att Pepsi max är så himla mycket godare!
När vi var på Teneriffa hade de bara Pepsi max, och jag föll pladask! Hehe... Allvarligt, jag har blivit beroende...inför fysikprovet idag - som gick åt skogen förövrigt - drack jag minst en liter, om inte mer! Dör på mig själv...
Epic fail, but hey, that's me!
Idag ska syster äntligen träffa en dietist! (samma dietist som jag träffade för snart ett år sedan)
Fast jag minns nästan ingenting av det där samtalet. Det var fint väder ute, och på vägen hem hade jag och pappa jordens gräl, men av själva mötet minns jag nästan ingenting alls.
Kommer ihåg att jag tyckte att han var helt jävla körd i huvudet. Dietisten då alltså! Som sa att jag var tvungen att äta efter hans äckliga matschema om jag överhuvudtaget skulle ha en chans att klara av sommaren utan viktminskning och tvångsinläggning på psyk. Trevlig kille och sådär... Usch vad jag skäms. Precis som alla andra runtomkring mig, så ville han ju bara hjälpa, och allt han fick tillbaks var grym oförskämdhet och iskall förakt.
När vi kom hem och skulle äta kvällsmat tillsammans, jag och pappa, satt jag där och kämpade för att inte bryta ihop och hänge mig totalt åt en hysterisk panikångestattack.
En nybakt smör- och ostfralla, ett ägg och ett glas apelsinjuice skulle bli min död. Nödvändigtvis.
Mat var livsfarligt.
Gud, jag får ångest av att bara tänka på allt det där..........
Nej, nu ska jag plugga rättskunskap en sväng! (Mitt nya favoritämne!) Och sedan ska jag äta tacorester med mina favoritchilinachos!
Egentligen ville jag bara säga att jag dyrkar Pepsi max. Vad tycker ni???
xoxo // MK
Kanske bara är något jag fått för mig - vore ju inte första gången -, men tycker helt seriöst att Pepsi max är så himla mycket godare!
När vi var på Teneriffa hade de bara Pepsi max, och jag föll pladask! Hehe... Allvarligt, jag har blivit beroende...inför fysikprovet idag - som gick åt skogen förövrigt - drack jag minst en liter, om inte mer! Dör på mig själv...
Epic fail, but hey, that's me!
Idag ska syster äntligen träffa en dietist! (samma dietist som jag träffade för snart ett år sedan)
Fast jag minns nästan ingenting av det där samtalet. Det var fint väder ute, och på vägen hem hade jag och pappa jordens gräl, men av själva mötet minns jag nästan ingenting alls.
Kommer ihåg att jag tyckte att han var helt jävla körd i huvudet. Dietisten då alltså! Som sa att jag var tvungen att äta efter hans äckliga matschema om jag överhuvudtaget skulle ha en chans att klara av sommaren utan viktminskning och tvångsinläggning på psyk. Trevlig kille och sådär... Usch vad jag skäms. Precis som alla andra runtomkring mig, så ville han ju bara hjälpa, och allt han fick tillbaks var grym oförskämdhet och iskall förakt.
När vi kom hem och skulle äta kvällsmat tillsammans, jag och pappa, satt jag där och kämpade för att inte bryta ihop och hänge mig totalt åt en hysterisk panikångestattack.
En nybakt smör- och ostfralla, ett ägg och ett glas apelsinjuice skulle bli min död. Nödvändigtvis.
Mat var livsfarligt.
Gud, jag får ångest av att bara tänka på allt det där..........
Nej, nu ska jag plugga rättskunskap en sväng! (Mitt nya favoritämne!) Och sedan ska jag äta tacorester med mina favoritchilinachos!
Egentligen ville jag bara säga att jag dyrkar Pepsi max. Vad tycker ni???
xoxo // MK
Happy birthday x tre
19 år gammal den 12 mars 2012.
Mamma före och syster nära därefter.
Kalas med mormor, moster, sambo och söta ungar.
Matschema fram till middagen.
Känslan av okontrollerat ätande tvingar fram dumma tankar.
Magen värker full av äpplen.
Elektromagnetisk fysik blir hyroglyfer för en kaotisk hjärna.
Försöka hjälpa till och på så vis dämpa känslan av otillräcklighet.
Hacka grönsaker tills händerna värker.
Hata självförakt och äcklas av sin egen spegelbild.
Elefantstor i alldeles för tajt klänning.
Chilinachos, tacofärs, gräddfil med vitlök, majs, paprika, tomat, fetaost och tortillia.
Intala sig själv att det är en normal mängd.
Vaniljglass med chokladsås och maränger.
Patetiska försök till ett normalt beteende?
Vet ni vad?
Jag klarade av det, och jag är okej.
Jag tryckte inte i mig för mycket mat, och inte för mycket efterrätt heller.
Drömde om att kasta i mig allting själv, men som vanligt stannade tanken kvar i mitt huvud.
Tack för det.
Nu måste jag verkligen plugga. Och nej, jag hinner absolut inte svara på mina sms innan.
Screw anorexia.
Jag kan äta glass utan att svälla upp.
Mamma före och syster nära därefter.
Kalas med mormor, moster, sambo och söta ungar.
Matschema fram till middagen.
Känslan av okontrollerat ätande tvingar fram dumma tankar.
Magen värker full av äpplen.
Elektromagnetisk fysik blir hyroglyfer för en kaotisk hjärna.
Försöka hjälpa till och på så vis dämpa känslan av otillräcklighet.
Hacka grönsaker tills händerna värker.
Hata självförakt och äcklas av sin egen spegelbild.
Elefantstor i alldeles för tajt klänning.
Chilinachos, tacofärs, gräddfil med vitlök, majs, paprika, tomat, fetaost och tortillia.
Intala sig själv att det är en normal mängd.
Vaniljglass med chokladsås och maränger.
Patetiska försök till ett normalt beteende?
Vet ni vad?
Jag klarade av det, och jag är okej.
Jag tryckte inte i mig för mycket mat, och inte för mycket efterrätt heller.
Drömde om att kasta i mig allting själv, men som vanligt stannade tanken kvar i mitt huvud.
Tack för det.
Nu måste jag verkligen plugga. Och nej, jag hinner absolut inte svara på mina sms innan.
Screw anorexia.
Jag kan äta glass utan att svälla upp.
My kind of binging is truly charming
Den senaste timman har jag ätit min "lunch":
1 banan
1 äpple
2 dl vaniljyoghurt
1 dl fruktmusli
1 paprika
2 apelsiner
lite hallon
1 glas cola light
Hehe!
Nejmen allvarligt talat, det är verkligen helt normalt att äta som jag gör! Verkligen.
Vad är okontrollerat ätande???
Vad är hetsätning? (Avskyr ordet hets!)
Hur kan min lilla mage ens klara av att rymma all den maten?
Hej! Mitt namn är Mary-Kate och jag är matmissbrukare på heltid!
Otroligt charmigt drag.
Svart
Förlåt mig.
Verkligen förlåt mig, för att jag inte har svarar på alla era fina kommentarer.
Jag är så himla ledsen, och det gör ont.
Hoppas att allt är okej med er ändå? Och att ni tar hand om er?
Saknaden är oerhörd, och jag vet inte om jag klarar av det här så länge till...
Vill bara rädda era vackra hjärtan från all världens ondska och lämna er i en saga där himmelen och alla dess stjärnor verkar dystra och fula! Det är ni värda.
Veckan har varit åt helvete, verkligen, och nu vill jag inget hellre än att gräva ner mig i den frusna och fientliga jorden.
Ångest.
Hemsk jävla hjärtskärande panikdampråångest har jag haft varenda dag sedan jag kom hem från semestern, och jag vill bara skada mig själv för att jag är så äckligt otacksam!
En ny värld, och jag lyckades nästan glömma allt här hemma ett tag. Men man kan inte fly verkligeheten föralltid...
Den hinner alltid ikapp, oavsett hur snabbt man springer.
Mitt trasiga hjärtas längtan och saknad efter morfar och boyfriend gör så galet ont! Och den ändlösa tröttheten som lämnar mig nedslagen och eländig efter varje avklarat dygn tvingar mig att minnas de aldrig upphörande mattankarna och begäret med en förnyad styrka som omöjligör mitt nyfunna liv.
Jag har tappat kontrollen fullständigt.
Efter all inclusiveveckan med magisk mat känner jag passionen växa inom mig, och jag äter okontrollerat tills ångesten blir outhärdlig.
Jag är livrädd.
Livrädd för vad detta kan leda fram till om jag inte vänder det nu, och min rädlsa ligger här:
2 stora tallrikar vaniljyoghurt med hallon och fruktmüsli, 3 små apelsiner, 3 äpplen och 3 väldigt stora morötter.
Jag ska ut ikväll, på en studentfest, och det var meningen att jag och mina två favorittjejer från klassen skulle laga middag tillsammans innan.
Jag är så misslyckad. Har planerat risgrynsgröt istället, och mamma tror fortfarande att jag ska äta där som normala tjejer hade gjort.
Varför kan jag inte bara få vara normal?!
Nej, nu ska jag springa iväg och måla naglarna i min sinnesstämmning som är, tja, svart.
Ciao sweethearts!
Verkligen förlåt mig, för att jag inte har svarar på alla era fina kommentarer.
Jag är så himla ledsen, och det gör ont.
Hoppas att allt är okej med er ändå? Och att ni tar hand om er?
Saknaden är oerhörd, och jag vet inte om jag klarar av det här så länge till...
Vill bara rädda era vackra hjärtan från all världens ondska och lämna er i en saga där himmelen och alla dess stjärnor verkar dystra och fula! Det är ni värda.
Veckan har varit åt helvete, verkligen, och nu vill jag inget hellre än att gräva ner mig i den frusna och fientliga jorden.
Ångest.
Hemsk jävla hjärtskärande panikdampråångest har jag haft varenda dag sedan jag kom hem från semestern, och jag vill bara skada mig själv för att jag är så äckligt otacksam!
En ny värld, och jag lyckades nästan glömma allt här hemma ett tag. Men man kan inte fly verkligeheten föralltid...
Den hinner alltid ikapp, oavsett hur snabbt man springer.
Mitt trasiga hjärtas längtan och saknad efter morfar och boyfriend gör så galet ont! Och den ändlösa tröttheten som lämnar mig nedslagen och eländig efter varje avklarat dygn tvingar mig att minnas de aldrig upphörande mattankarna och begäret med en förnyad styrka som omöjligör mitt nyfunna liv.
Jag har tappat kontrollen fullständigt.
Efter all inclusiveveckan med magisk mat känner jag passionen växa inom mig, och jag äter okontrollerat tills ångesten blir outhärdlig.
Jag är livrädd.
Livrädd för vad detta kan leda fram till om jag inte vänder det nu, och min rädlsa ligger här:
2 stora tallrikar vaniljyoghurt med hallon och fruktmüsli, 3 små apelsiner, 3 äpplen och 3 väldigt stora morötter.
Jag ska ut ikväll, på en studentfest, och det var meningen att jag och mina två favorittjejer från klassen skulle laga middag tillsammans innan.
Jag är så misslyckad. Har planerat risgrynsgröt istället, och mamma tror fortfarande att jag ska äta där som normala tjejer hade gjort.
Varför kan jag inte bara få vara normal?!
Nej, nu ska jag springa iväg och måla naglarna i min sinnesstämmning som är, tja, svart.
Ciao sweethearts!
