Emotional breakdown
Blev kallad tjockis idag över ett sms, och det var allt som behövdes för mig.
Tur att man är stabil och sådär?
Jag ska vara stark och trycka i mig min middag ändå. Intala mig själv att fettet som sladdrar runtomkring bara finns i mitt huvud, och att det inte är verkligt.
Det känns som om jag sväller upp...
Var tvungen att springa bort till spegeln och konstatera att min känsla och min avsky verkligen var berättigad.
Hur stor är sannolikheten att jag skulle kunna vara världens mest fula, äckliga och värdelösa människa? Känns som om den sannolikheten, hur osannolik den än var, precis förvandlades till en sanning.
Andas.
Är precis som du, om någon på skämt säger "tjockis" (även om det kan vara ironiskt menat då de tidigare sagt att jag är smal) så tar jag så himla illa upp ..
