Godmorgon!
Men förbränner ju lite kalorier iaf! Hehe!
Gud, har verkligen fastnat i "hehe"... Störde mig så fruktansvärt på folk som skrev det förr. Typiskt mig.
Vikt: 46.7
Bmi: 16.7
Frukost: Ingen.
Ha en fin dag.
Att inte äta
Och tur att jag smet från skollunchen idag förresten, för det var hamburgare. HAMBURGARE! Ni vet som i feta och äckliga kalorier i massor hamburagre! Omg säger jag bara... Panik.
På hemvägen stannade vi dock och åt på en restaurang för mammas skull eftersom hon höll på att dö av hunger. Hade väl inte ätit sen ett eller något... Hehe. Men ja, tog bara ett äpple och en grov dubbelfralla med ost och parmaskinka - som förövrigt var dundergod! mums - så nu är jag mätt, men inte för mätt. Lagom. Känns okej tror jag.
Hoppas på viktnedgång imorgon iaf och lovar att uppdatera innan jag går till skolan! Har sovmorgon till halv niooo. HEHE.
Dagens förebild och matintag
- Havregrynsgröt med lite mjölk och kräm
- En portion pasta med dragonkyckling
- Två äpplen
- En tekaka med smör och ost
Trevligt. Eller inte.
Imorgon måste jag äta frukost igen för mamma är fortfarande hemma, men funderar på att försöka komma undan maten i skolan istället.
Det kan gå för Sweetie är inte där och dom andra bryr sig knappats...
Galet vackra Joan Smalls
Emotionellt instabil
Imorgon är det dags igen. Har varit på ätstörningsmottagningen en gång i veckan de senaste veckorna. I början kändes det bra. Jag trodde alla när de sa att jag skulle bli frisk. Att de skulle hjälpa mig. Men jag förstod inte att det var upp till mig att kämpa. Det är jag som måste klara av detta själv och det känns så fruktansvärt meningslöst!
Jag kan inte bli frisk, det går inte. För ärligt talat så tror jag inte att jag vill, och hur ska det då gå till? De kan ju inte precis tvångsmata mig och jag orkar bara inte kämpa som jag vet att jag måste.
Om jag ska bli frisk så måste jag börja äta mer, och det känns som en omöjlighet just nu. Om jag äter mer så kommer jag bara att må ännu sämre och då kan jag inte koncentrera mig på någonting annat än mat.
Jag önskar att det hade varit sommarlov, för nu är skolan i vägen. Skolan är det enda som står mellan mig och min anorexi just nu. Den är det enda jag har kvar. Det enda utöver min vikt värt att kämpa för...
Och det gör mig så ledsen.
Jag vill inte träffa människor längre. Inte ens mina vänner. Drar mig undan och låter dem tro att jag inte bryr mig.
Bryr jag mig? Vill bara vara ensam. Och jag vill inte äta. Jag vill verkligen inte äta... Men om jag fortsätter såhär kommer jag att dö? Bryr jag mig?
Jag är rädd för den jag har blivit.
Allt jag vill är att vara smal. Det är allt jag vill...
Katastrof!!!
Mamma kom in och väckte mig supertidigt på söndagsmorgonen för att hon blivit sjuk. Ville att jag och Syster skulle bo hos mormor och morfar tills hon blivit bättre för att skona oss från smitta.....
Jag dööör!!! Mormor har tvingat i mig mat i tre dagar nu, och jag har inte haft tillgång till någon våg ! Lovar er... Har gått upp flera kilon! Åh herregud, jag vet inte vad jag ska göra. Sitter i skolan och har fullständig panik. Börjar snart gråta...
Åt gröt i morse. Med KRÄM. Och jag vill bara dö nu... Mormor har tjatat konstant om hur lite jag äter. Men vad fan, dom äter ju hundra gånger om dagen! Frukost, elvakaffe, lunch, eftermiddagsfika och middag?!?! Det är ju helt sinnessjukt! Jag fattar inte att de inte är överviktiga???? ÅH HERREGUD!!! Hjälp mig någon! FAN.
Varför kan de inte bara förstå?? Jag vill inte ha någon jävla mat!
HELVETE.
Tabascopussar
Har jag sagt att jag fullkomligt avgudar min klass förresten?? Den är världsbäst.
Iaf... Jag hade aldrig druckit innan. Verkligen aldrig. Har smakat på mammas vin och på pappas wiskey någon gång ibland, men det är allt. Antar att jag är emot alkohol. Eller alltså... Jag har inget emot att folk dricker. Alla dricker ju i princip. Men jag hatar när det går överstyr. När människor råkar illa ut och gör saker de ångrar efteråt på grund av alkoholen.
Att inte ha kontroll över sig själv... Herregud, det är jag verklien inte redo för!
Så jag tog det försiktigt. Hehe! Hade lovat mamma, men gjorde det faktiskt mest för min egen skull.
Först tog jag och Sweetie var sin drink med melonsmak. Sinnessjukt god! Och sen tvingade de andra i oss var sin shot med tabasco... Och HAHA! Dom fick tjata på mig i över en halvtimma. Var så fruktansvärt rädd för att bli full. Men tillslut gav jag med mig, och måste erkänna att det var lite kul. Sweetie höll på att dö. Om ni vill öka er förbränning - kör på tabasco. Jag är inte känslig för starka smaker, men det där var det värsta jag någonsin druckit. Haha helt seriöst. Brann i munnen resten av kvällen...
Drack en cider som avslutning. Blev lite snurrig men det var allt. Antar att det berodde mest på att jag inte ätit på flera timmar.......
Men ja, träffade en massa trevligt folk i en helt ny miljö så superkul var det och lär inte bli sista gången heller! Emma har tjatat på mig sen jag fyllde år. HÄHÄ.
Tabascopussar på er!!
Jag är en usel vän
Åh, har så dåligt samvete för en massa saker just nu... Kanske mest för att jag är en sån där usel vän som aldrig hör av sig och som alltid kommer med patetiska ursäkter. Gaaah.
Visst, jag har jättemycket att göra. Skolan tar livet av mig och min besatthet av mat och ständiga ångest gör det ju knappast lättare... Men samtidigt vet jag att jag skulle kunna hitta tid om jag verkligen, verkligen försökte och ansträngde mig mer.
Jag vill så himla gärna berätta. För mina närmaste vänner... Klarar inte av att ljuga för dem längre. Men hur ska det gå till? Vad ska jag säga? Tänk om de inte förstår? Tänk om de tror att jag är något jävla utseendefixerat psykfall? Nej gud, jag klarar det inte! Fan också!!! Jag klarar inte av att framställas som ett offer. Jag är inte sjuk. Nej, nej, nej! GODDAMNIT.
Min favoritkusin är här. Hon bor i skottland och jag har inte träffat henne sen i november... Lovade att höra av mig om jag hade tid, men orkar inte just nu. Skjuter upp allt som vanligt...
Försöker plugga men kan inte koncentrera mig. Tänker på mat.
HAHA, så jävla misslyckad. 
Hunger
Frukost: -
Lunch: En fiskburgare med dressing, lite gurka och broccoli plus ett äpple
Kvällsmat: Ett äpple
Och herregud vad jag är hungrig! Helt sinnessjukt... Men siffrorna på vågen skrämde livet ur mig förut, så vägrar äta något mer idag. Aldrig i livet.
Men fiskburgare är verkligen GOTT. Hehe.
Och...
Äckliga latmask.
Måste.
Varför föddes inte jag också mörk och vacker? Gaaah...
Vem kunde tro att broccoli var så galet gott?
Lunch: En liten tallrik ris med indisk kycklinggryta och broccoli, plus ett äpple
Kvällsmat: En och en halv ostsmörgås
Viktuppdatering kommer imorgon.
Alltså jag har ingen aning om varför - med tanke på att jag gillar det mesta när det gäller mat - men jag hade fått för mig att jag inte tyckte om broccoli... HAHA!
Har inte ätit det på flera år, men just idag fick jag en infall och prövade, och det var ju supergott! Verkligen. Mums.
I want more.
Fick som hemuppgift av min handledare att föra matdagbok den kommande veckan och ärligt talat så känns det inte så speciellt bra, med tanke på vad jag äter... Tre mål mat om dagen, PLUS två mellanmål?! Det är ju helt sinnessjukt... Jag måste kämpa för att få i mig frukost på mornarna. Haha. Lycka till.
Det känns som bortkastad tid.
Vem försöker jag lura egentligen? Jag kan inte bli frisk.
Goddamnit
Gaaaah! Hon har pratat i över en timme nu! Jag försöker faktiskt räkna matte här!!!
Gud, jag börjar gråta...
Åååååååååhhh... Goddamnit.
Calories - I hate you
Jag avskyr verkligen att räkna kalorier. Det är fruktansvärt...
Att addera ihop allt jag ätit under dagen i huvudet och samtidigt inse hur siffrorna stiger och stiger och blir alldeles för höga gör mig galen.
Det är därför jag undvikit det innan.
Men nu går det inte längre. Can not take it anymore.
I'm fucking stuck in it.
Frukost: -
Lunch: En pizzaslice plus ett äpple
Kvällsmat: En smörgås med ost och smör, fem mandlar och lite russin
Jag skäms. Så jävla äckligt. Vidrigt. Äckel.
Och Miss P köpte fel sorts tuggummi till mig. Hur jävla svårt kan det vara?? Sweet mint. Inte Peppermint!!! Vart fan ser du likheten?! Bitch.
Gaaaaaah! Jag är irriterad...
Dagens intag
- En portion havregrynsgröt med mjölk och hallon
- Två äpplen
- En tekaka med smör och ost
Jag älskar verkligen tekakor. Mjuka, färska. Supergott!
Fan
En stor tekaka med smör och ost, plus ett ägg med kaviar tryckte jag i mig till frukost, bara för att jag är så misslyckad.
Tack och hej!
Wow
Ska strax äta något lättare, ett äpple kanske, och sedan blir det dusch med hårinpackning och ansiktsmask efteråt.
Hoppas alla har en superfin dag!
Bmi 17,0
Om två hekto är jag nere på bmi 16, vilket känns helt overkligt! Det kan ju verkligen inte stämma??? Är dock livrädd för att mamma ska få för sig att tvångsväga mig snart igen. Hon frågade om jag gått ner något mer i vikt igår, och jag sa nej... För jag har ju inte gått ner så himla mycket. Hehe.
Kalas ikväll och jag undrar hur jag ska överleva mina kusiner...
Maten blir fisksoppa med vitlöksbröd och sen marängsviss till efterrätt. Önska mig lycka till. Jag känner redan smaken på min tunga.
Det är superfint väder ute och jag är så grymt sugen på att springa, men det går inte. Måste plugga kemi hela dagen.
Crap.
Älskar bilden.
You suck
Igår lovade jag min handledare att verkligen försöka äta frukost varje dag fram tills på onsdag då jag ska dit igen, men självklart så misslyckas jag redan första dagen. Så jävla världelös. Inte ens det klarar jag av.
Egentligen så älskar jag frukost och förr kunde jag äta hur mycket som helst! En vanlig helgfrukost för något år sedan bestod ofta av yoghurt/flingor, minst en macka, ägg ibland och ett stort glas juice, men nuförtiden så går det bara inte. Speciellt inte på vardagar...
Så, kunde alltså inte äta frukost imorse. Kände mig så äckligt tjock att jag bara ville krypa tillbaka ner under täcket och aldrig någonsin sätta foten utanför dörren igen. Och inte nog med det. Idag var första dagen på flera månader som jag var i skolan och ändå inte åt i matsalen. Jag äter alltid i skolan annars, och ganska mycket dessutom. Men inte idag. Varför?? Gaaah!
Sa till alla att jag skulle köpa en ostfralla istället och sätta mig i biblioteket och plugga till kemiprovet, vilket jag också gjorde. Eller ja, byt ut ostfrallan mot ett äpple. Så har alltså bara ätit ett äpple idag. Bra jobbat Mary-Kate. Verkligen BRA jobbat. Helt klart påväg mot ett hälsosammare liv...
Förresten så blir jag och mamma ensamma hemma ikväll och hon ska köpa hem räkor till oss. Känns som om jag kommer tappa kontrollen fullständigt om jag ens kommer i närheten av dem... Gud nej, detta går inte. Jag kan inte.
Och för att göra det hela ännu värre så har jag inte gått ner något alls den senaste veckan. Känns förjävligt. FÖRJÄVLIGT.
Fyfan vad misslyckad jag är. 
Glömde några saker
Eller inte.
Men min födelsedag i lördags blev faktiskt väldigt bra. Fick en massa fina presenter.
En supersnygg, mochafärgad htc wildfire bland annat! Är inte så kräsen när det gäller sånt där men måste ändå säga att den verkar grymt bra!
Maten gick också ganska bra. Överåt lite, men hann inte tänka så mycket på det för hade fullt upp helatiden. Jag skar upp alla grönsaker till kycklingsalladen och var sysselsatt med annat hela kvällen.
Kollade på melodifestivalsfinalen med de andra och blev fruktansvärt irriterad när Erik vann. Herregud, vad är det för störda människor som röstar?? Helt sinnessjukt ju... Jag får damp. Och min farmor är grym. Hon diggade Danny och Swingfly. Min favoriter! Hehe.
Dock tyckte hon att Nicke Borg hade lite för många tatueringar. Men ja, det var hon ju faktiskt inte ensam om...
Imorgon är mitt andra möte på ätstörningsenheten. Är ganska nervös. Tackar som frågar.
Jag är stressad
Åt nog onödigt mycket, men det var okej ändå för jag lyckades trycka bort den värsta ångesten och det kändes som en seger. Jag klarade det och idag åt jag en grov fralla med smör och ost när jag kom hem! Första gången på jag vet inte hur länge.
Victory. Hehe.
På lördag ska vi ha det sista kalaset för mig och Syster här, och jag känner faktiskt att det kommer att gå bra. Eller hoppas det iaf.
Mamma hjälper mig så otroligt mycket... Låter mig bestämma vad och när jag ska äta, så måste komma på något riktigt bra nu! Funderar på hennes supergoda fisksoppa med varma hallon och glass till efterrätt... Eller kanske marängsviss?? Det är ju sinnessjukt gott! Men ja, vi får väl se.
Gud, jag är stressad.
Måste. Plugga. Till. Provet. Imorgon. Samt. Ringa. Bästis. Och. Läsa. Bloggar. Innan. Jag. Kan. Sova.
Damn it.
Note to self: Ta bättre hand om dina vänner, annars förtjänar du dem inte längre.
Jag klarar det här
Mormor och morfar är här och mamma har köpt hem morotskaka och chokladtårta. Hon frågade om jag ville ha något annat. Men nej.
Jag ska klara det här.
Åt helvete med ångest.
Alldeles för stark
Världens panikångestattack.
Ringde mamma och grät i desperat förtvivlan. Minuterna gick. Jag hulkade. Mascaran rann och rann och rann och tårarna ville aldrig sluta rinna.
Hon tröstade. Lugnade. Mjuka ord i mitt öra. Allt kommer att bli bra. Jag ska få hjälp nu. Jag ska bli frisk.
Men senare när vi lagt på hörde jag hur Pappa ringde upp, och då var det hon som grät och han som fick trösta. Han som fick lugna.
Osäkerheten i hans röst gick inte att ta miste på...
De säger att allt ska bli bra. Att vi ska klara det här tillsammans och de till och med lovar att allt ska bli bra, men de tvivlar. Innerst inne. De försöker bara övertyga varandra och sig själva.
Och jag hatar mig själv för att jag utsätter dem för detta, men jag kan inte. Jag kan verkligen inte. Jag är för svag. Och mitt kontrollbehov är för starkt. Alldels för starkt.
Anonyma gullungar
Och tack till alla er som kommenterat anonymt också! Jag vet inte hur jag ska svara på era kommentarer eller tacka er på något annat sätt än här, vilket är himla synd, men förstår om ni vill vara anonyma.
Måste dock tillägga att om ni inte har någon blogg men ändå skulle vilja ha ett svar ifrån mig, så är det bara att skicka iväg er mailadress i en kommentar, så lovar jag att svara er där. (Den syns inte för någon annan än mig.) Hähä.
Och glöm nu inte att ni är underbarast och bara förtjänar det allra, allra bästa.
Ni måste lova mig att aldrig nöja er med mindre!
Lots of love.
Och du borde verkligen plugga Mary-Kate. Jävla latmask...
Down down down
Funderar på att sluta skriva ut den. Det känns inte helt bra längre, men vi får se. Vad tycker ni?
Fyller iaf år i morgon och det känns jättkonstigt! Alla har tjatat hål i huvudet på mig idag. 18 år. Herregud, vuxen? Nej, verkligen inte. Jag vill inte bli vuxen! Får panik bara jag tänker på det...
Blir kalas här hos Daddy. Vi ska göra kycklingsallad, vilket faktiskt känns helt okej! Vet inte om det blir tårta eller något liknande till efterrätt, men jag har bestämt mig för att äta helt utan ångest. Det ska gå! Jag klarar det här om jag verkligen ger mig fan på det! Vägrar ha ångest på min 18-års dag. Nej nej nej.
Undrar vad jag får i present? Hähä..
Måste verkligen ha en ny mobil. Har haft min i över tre år, och förra veckan kraschade den totalt så om jag inte får en av mamma eller Daddy så måste jag irriterande nog köpa en ny. Egentligen vill jag inte ha någon. Tycker sånt där är ganska överskattat, men antar att det är nödvändigt. Kan ju kanske bli lite jobbigt annars. Och framförallt irriterande. Jag lever ju trots allt inte med neandertalare.
Tacos ikväll. Ska försöka att inte överäta.
Lycka till.
Subway är grymt och Fatima är snygg!
I början grät jag en del. Försökte kontrollera mig själv först och trycka tillbaka de dumma tårarna, men det blev bara värre så släppte ut dem istället.
Jag är rädd nu. Räddare än jag var innan, men samtidigt så känns det på något konstigt sätt mycket bättre. Jag ska verkligen få hjälp nu.
Nästa möte blir först om två veckor igen, så jag har en hel del att tänka på tills dess.
Frukost: Havregrynsgröt med mjölk och russin
Lunch: - (Klarade inte av att äta något)
Kvällsmat: En 15 centimeters varm subway. Fullkornsbröd, kycklingbröst, gurka, tomat, rödlök, ost och vitlöksdressing.
Gud vad jag älskar Subway! Så sinnessjukt gott är det, och min sub, som jag förövrigt blev proppmätt på, innehöll bara 400 kalorier. (Högst!) Och det var det verkligen värt. Mina läppar smakar fortfarande vitlök fem tuggummin senare...
Hann köpa presenter till min syster också. Ett supergulligt linne, två nagellack och en rougeborste som hon önskat sig.
Skola imorgon.
Damn.
Supersnygga Fatima.
Jag mår illa
Trodde att de hade köpt semlor till allihopa igår och att de ätit upp sina. Att min var kvar. Men nej. Den var inte alls till mig.
Miss Perfect till Daddy: Åh, det ligger ju en gullig liten semla kvar i kylen och väntar på oss. Ska vi inte ta och dela den nu?
Jag sitter i soffan mitt emot och kokar av ilska. Men ja tack, jag vill gärna ha en semla jag också! Tackar som frågar!!!
Nu sitter de och glufsar i sig, mitt framför ögonen på mig. Vilka tror de att de är?? Helvete. Känner för att smälla till henne i ansiktet. Riktigt jävla hårt.
Äckel. Hoppas du sväller upp till 100 kilo, minst.
Update: Daddy äter Pringles och jag mår illa.
This is my life
Tror jag glömde nämna det viktigaste...
Jag är tjock. Äckligt, vidrigt, värdelöst tjock.
48,4 kilo och tjockare än någonsin.
Har ätit som en elefant idag. Fruktansvärt.
Frukost: -
Lunch: En portion spaghetti och köttfärssås med lite ananas och ett äpple
Kvällsmat: Två skålar müsli med mjölk, russin och mandlar
Förlorade kontrollen fullständigt när jag kom hem.
Slet fram en full påse med vitt, nybakt och doftande bröd. Tvekade. Förbjudet. Öppnade påsen iaf. Slängde fram ost, smör och en massa andra pålägg. Räkröra, paprika och vitlöksost. Hyperventilerade. Kastade in allt i kylskåpet igen och började lipa som en barnunge.
Tog fram havregryn. Ville inte ha gröt. Tog fram müsli. Vräkte i mig två skålar. Sprang upp på mitt rum och vägde mig i panik. Ångest. Sprang tillbaka ner i köket och vräkte upp kylskåpsdörren igen. Såg semlan. Tog fram semlan. Ställde tillbaka semlan. Började gråta värre än någonsin. Magen gör ont. Fruktansvärt ont.
This is my life.
And this is what I dream of. 
Jag. Vill. Inte.
Jag får ta ledigt ifrån skolan imorgon för att jag ska till äströningsenheten med mamma och pappa. Mitt allra första möte, och jag är livrädd. Totalt vettskrämd.
Har ingen aning om vad som kommer att hända eller vad de kommer att säga, och det är det som skrämmer mig mest. Mamma sa att de troligtvis kommer att göra en intervju av något slag, vilket innebär att de kommer att ställa en massa frågor till mig och framför allt om mig. De kommer att ställa en massa frågor till mig om en del av mig som jag är rädd för och skäms för, men som jag samtidigt inte klarar mig utan. Om en del av mig som jag aldrig förut pratat med någon om. Herregud, jag klarar inte av det här! Får fullständig panik... Är inte redo. Nej, jag kan inte. Klarar. Det. Inte.
Men jag måste. Jag vet att jag måste, för jag vill inte förstöra hela mitt liv. Det vill jag verkligen inte. Jag vill leva mitt liv igen. På riktigt.
Är ensam hemma hela förmiddagen vilket gör mig galen. Hur ska jag klara av det? Vad ska jag göra då? Ska jag äta eller inte äta? Bara äta frukost eller bara äta lunch? Inget av det? Bara äta frukt? Morötter? Gröt? Müsli? Nej, det är för mycket kalorier i müsli. Men jag måste plugga, och om jag ska plugga så måste jag äta...
Jag fullkomligt avskyr att vara ensam hemma. När jag är ensam är mat det enda jag tänker på.
Jag behöver hjälp.
Har världens dödsångest nu. Tackar som frågar.
Back 2 Daddy
Jag vill verkligen inte åka tillbaka till Daddy idag. Verkligen inte. Jag vill stanna här hos mamma där jag mår förhållandevis bra, men jag vet att jag inte har något val.
Klarar inte av att göra så mot honom. Det förtjänar han inte...
Har inte pratat med honom på flera dagar. Han ringde i onsdags, men då sa jag att jag inte hade tid att prata. Tårarna var för nära. Brände bakom ögonlocken. Det gick inte.
Har gråtit i princip varje dag den senaste veckan.
Erkännandet var smärta, panik, ångest, rädsla och motvilja, men samtidigt en enorm lättnad. Lättnad.
Nu vet dom, och jag ska få hjälp.
Jag vill bli hjälpt. Jag vill inte leva såhär längre, men samtidigt är jag livrädd. Och förvirrad.
Gamla inlägg
This is me
- är 167 cm lång
- har vägt 62 kg som mest (!)
- väger 52,0 kg just nu
- vill väga under 50 kg
- har ett bmi på 18,6
Damn, i'm gonna do it!!
Jag blir rädd för mig själv.
Bara två månader senare väger jag 48,7 (vägde mig senast imorse), har ett nytt bmi på 17,5 och är i en helt annan situation...
Och jag vet inte vad jag vill längre. Jag vill bli smal. Smalare. Men samtidigt vill jag bara vara frisk, och det går inte. Det går verkligen inte...
Mars
När jag var liten var det nog mest för att jag fyllde år. Eller rättare sagt, både jag, min mamma och syster fyller år i mars, så det hände alltid en massa roliga saker då. Barnkalas, släktkalas, presenter, god mat, glass, tårtor och godis i mängder. Godis...
Nu är det annorlunda. Nu är jag mest rädd för allt vad födelsedagar och kalas innebär. Mamma och Daddy undrar om jag vill ha en 18-årsfest. Man fyller ju trots allt bara 18 år en gång i livet. Och det är väl klart att jag vill det, men samtidigt så är jag livrädd.
Vi hade ett litet kalas för mamma i torsdags. Mormor och morfar kom hit med ris och skinkpaj och glasstårta till efterrätt. Jag hade kontroll just då, men jag är långt ifrån säker på att jag kan kontrollera mig själv sådär flera gånger till. Är inte så stark.
Eftersom Syster bara fyller tre dagar efter mig så har vi alltid våra kalas tillsammans. Det kommer bli ett hos Mamma och ett hos Daddy. Två hemska kalas alltså, med mat, mat, mat och tårta. Jag tror verkligen inte att jag kommer klara av ett till. Tre är tre för mycket.
Jag väljer kontrollen framför mina älskade vänner, och jag skäms så jag kan dö.
Men jag tycker fortfarande om mars, för i mars är det vår. Jag längtar efter blommor och grönt. Jag drömmer om värme och sol. Lyckan är nära.
Har ätit ett äpple till frukost nu och ska snart åka iväg med Syster och köpa presenter - till henne bland annat. Måste vara diskret, vilket kan bli svårt. Jag är världens klantigaste och mest odiskreta människa. Hehe!
Solen skiner iaf.
Ha en fin dag.
Inte tillräckligt stark
Har ätit mycket idag.
Lots of love.
Acknowledge
Förlåt, jag har velat skriva. Det har jag verkligen. Men jag har inte klarat av det. Blev för jobbigt fram tills nu. För ansträngande för mitt psyke. Det har hänt så mycket...
Mina två senaste inlägg var panikimpulser. Ångest. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen och det var längesedan jag var så rädd. För det var jag. Livrädd.
Daddy blev så arg. Eller kanske inte arg. Mer ledsen och besviken, och jag visste inte vad jag skulle säga. Visste inte vad jag skulle svara på alla hans frågor. Varför ljög jag? Hur skulle han någonsin kunna lita på mig igen?
Jag hade förstört allt, och det enda jag kunde göra var att se bort. Bort från Daddy. Jag klarade inte av att vara kvar hos honom. Klarade inte av att se honom i ögonen. Se smärtan som jag orsakat. Så jag bad honom köra mig till mamma. Han frågade inte ens varför, så antar att han förstod.
Vägen dit var fruktansvärd. Han skrek på mig. Bönade och bad om en förklaring, och jag bara satt där, helt tyst. I chock och ångest. Panikångest. Tillslut bröt jag dock ihop för hans ord blev för hårda. Skar alldeles för djupt ner i mitt redan trasiga hjärta. Och jag ville förklara. Jag ville så himla gärna förklara. Men kunde inte. Omöjligt.
När vi kom fram hade vi gråtit floder båda två och allt jag ville göra var att krypa upp i min mammas trygga famn, men katastrofen var nära. Alldeles för nära.
I början satt jag bara knäpptyst och lät dem komma med sina anklagelser. Mamma grät, Daddy grät och jag grät. Tyst och länge. Sen begick jag det fruktansvärda misstaget att börja prata. Trasslade in mig själv i mina egna lögner och det slutade med att jag skakade av gråt. Vet inte om jag någonsin känt en sådan ångest förut. Kunde inte andas och kippade efter andan.
Sen erkände jag.
Jag kunde inte gå till R, för hon skulle laga mat och jag visste att jag inte skulle klara av det just då... Jag skulle aldrig klara av att äta, för jag hade ingen kontroll. Ingen kontroll.
Båda visste ju redan, och det enda de ville ha var ett erkännande.
Jag erkände för mina föräldrar att jag är sjuk.
Tror inte att någon som aldrig gjort något liknande någonsin kommer kunna förstå hur jobbigt det var för mig. Kaos. Ångest, panik, hopplöshet, förtvivlan och rädsla.
Fruktansvärd och smärtsam rädsla.
