Time to do or die

Världens vackraste är han, och för första gången i hela mitt liv så kände jag något tillbaka.
Det var min tur att känna.
Min tur att förlora.
Han krossade mitt hjärta på alla hjärtans dag, och det var mitt eget fel.
Han lämnade mig, och jag saknar honom så det gör ont.

Panik när jag tänker på alla hjärtan jag krossat.
Panik när mitt eget bankar för starkt, för svagt eller för snabbt.
Så jävla ont.
Och ni vet säkert, men det här är första gången för mig.
Jag vet hur det är att känna smärta inuti. Jag vet hur det är att ha ett skadat hjärta som bankar oregelbundet och på osäker tid.
Panik, rädsla och saknad kan jag hantera så länge det rör sig om mina psykiska problem, men hur lagar jag ett brustet hjärta?
En klump. En sten. Ett tomrum. En avgrund.
Trasigt.
Det värker av saknad efter honom och jag dör.

Imorgon flyger vi till Teneriffa, och eftersom att allt här hemma påminner mig om honom, så känner jag en enorm lättnad.

Tryckte i mig en halv pizza till lunch förut idag, och ikväll blir det tacos och melodifestivalen! Mumsigt värre. 
Älskade mormor fyllde 70 år igår, så hon var här hela kvällen och åt skaldjur och prinsessbakelser tillsammans med oss.
Vi har all-inclusive på hotellet!!! Tänkte att ni ville veta??? Hehe!
Jag hade dött om det här varit för några veckor sedan, men inte nu. Jag är stark, och jag tänker klara av det här.
Hunger gör ont, och hunger begränsar känslor, men det är inte värt det.
Så inte värt det!
Hunger är den enkla vägen, kom ihåg det snuttor!

We found love in a hopeless place.
Sweetheart, you saved me.

Hejsan bloggisar!
Alltså jag saknar det här så sablans mycket ibland så det är helt galet! Därför har jag bestämt mig för att blogga när jag känner för det. Inte så ofta, men ibland ändå! Älska blogglovin. Hehe!

Jag är okej. Eller väldigt bra...eeeh, vet inte...
Boyfriend är utomlands och glor på fotboll med vänner, och vi har en hel del att prata om när han kommer tillbaka. Det har hänt så mycket, och jag är osäker på hur jag känner.
Vikten ligger kvar och maten... Det är inte helt okej. Jag väger mig nästan varje dag igen, och räknar kalorier som en galning. Men, det är ingen fara. Jag pratar om det med min psykolog, och ja... Jobbar på det!
Mitt största problem är nog mina matfobier och det faktum att jag helt snöat in mig i, och fastnat i dumma mönster. Jag äter i genomsnitt fem äpplen om dagen, och utöver detta en banan som ingår i min frukost, massa grönsaker och övrig frukt. Inte helt bra alltså... Och jag äter fortfarande inte bröd. Men vet ni vad? Det tänker jag tusan ändra på! Mamma grillar kyckling till middag, och jag ska dricka mjölk till har jag bestämt mig för. Ikväll blir det tekaka!

Shoppade och åt på Donken igår tillsammans med bästis i Nordstan, och damn, det är så galet gott! Happy meal motsvarar en lunch, så det är inga problem! Hähä... Cola light till, men ändå.

Förövrigt så har jag shoppat alldeles för mycket. Usch.
Bästis skulle ha allahjärtansdagpresent till sin pojkvän, och jag skulle köpa present till Boyfriend som fyller år på fredag. Samma dag som mormor! Och nej, jag har inte köpt något till henne än... Tusan.
Hittade en t-shirt till honom iaf med hjälp av min personliga stylist - Tror ni att han tycker om den? Gaaah, blir helt nervös! - och en massa annat till mig själv...

Herregud vad jag babblar.

Mat nu, så ta hand om er! :*