Asdfghjjklöö!

Det blev lite bättre efter att jag varit ute på min powerwalk igår kväll, men sedan när jag skulle gå och lägga mig upptäckte jag, till min stora förskräckelse, att jag avslöjat veckans absoluta katastrof! Beroende på hur jag ligger, till exempel på ena sidan, får jag valkar på den andra! Eller en valk kanske jag ska säga...men ändå, en fucking valk!?!? Är det bara jag?! Herregud! Jag höll på att dö! Och dör fortfarande! Assddfghhjhjkllöö!!!!!!
Sitter i skolans bibliotek, ensam om ni vill veta, så allt är som vanligt! Matteboken, en cola light, ett äpple och ett tuggummipaket ligger framför mig och jag har inte lyckats lösa ett enda tal sedan lunch. Tragisk syn, helt klart, och majoriteten antar nog att jag är mer eller mindre dum i huvudet, eller iaf utstött. Konstig.
Jag orkar inteee! Ska på stödmatten vid fyra också...och jag känner bara, döda mig eller något.

En gammal klasskompis till mig i högstadiet, som även han är kvar en extra termin, är väldigt, ehm...speciell och ser dessutom väldigt speciell ut. Vissa tycker att han är äcklig, och jag vill bara smälla till dem i ansiktet med ett gjutjärnslock! Självklart är det ganska irriterande när han förföljer mig runt hela skolan dag efter dag, såvida jag inte lyckats undvika honom, men seriöst, hur har de mage att se ner på andra?! Förut när jag satt i korridoren gick det förbi två killar, varav den ena smällde till den andre i sidan, kollade mot oss och började skratta. Okej, killen märkte inget, men jag gjorde och det är tillräckligt illa! Tur för dem att jag inte var på stridsstigen. Så äckligt elaka människor kan vara. Varje gång han pratar med mig stirrar folk som om det vore synd om oss. Om mig? Lägg av för i helvete! Jag tycker synd om er. Idioter!

Gud vad arg jag blev nu...överskuggar nästan alla tjock och värdelöskänslor! Aaaaaaaarghhh!!! Hehe!
Och helvete. Nu stampade min före detta pojkvän in genom dörren och satte sig med sina irriterande snygga kompisar bara tre meter från mig. Kan det bli värre?! Det är ett under att de inte är tvillingar. Om man bortser från det faktum att han är 95a...och en del andra saker är de lika som bär, han och mitt ex, som jag fortfarande är dödskör i. Åh, detta är verkligen min dag.


Kan inte andas!

Middag:
- grovt bröd med smör och ost (200)
- bananyoghurt med fruktmüsli (300)
- 2 knäckebröd med smör och vitlökssalt (150)
- clementine (50)
 
totalt: +/- 700 kcal
sammanlagt idag: +/- 2200 kcal
 
Inte konstigt att jag ökar i vikt. Detta är inte okej. För att ligga kvar på den här vikten ska jag äta runt 2000 kcal/dag, men om jag vill ner måste jag:
1) Börja träna som en galning
2) Äta högst 1900 kcal/dag
 
Trehundra kcal hit eller dit. Hur jobbigt kan det vara? Skräpning nu! För guds skull.

(Är på syrrans dator, så ni får klara er utan bild den här gången. Hehe.)
Nu ska jag ut innan det slutar med panikångest.
Jag. Kan. Inte. Andas.
 
 

It kills me

Jag älskar verkligen min pappa. Han är min största förebild tillsammans med mamma, och har alltid varit en hjälte i mina ögon. Det är också därför det gör dubbelt så ont när han av alla människor tycker att jag gjort något fel eller betett mig illa. Hans besvikelse gör ondare än min egen, och i söndags efter ett gräl mellan honom och min syster tog ångesten över. Jag ville inget hellre än att skada mig själv och sent på kvällen kastade jag ner mina saker i  väskan och sprang upp mot busstationen, ensam i mörkret och kylan. Jag rymde hem till mamma, och självklart ringde pappa när jag inte ens kommit halvvägs. Vad är det som händer? Vad fan sysslar du med?! Ja du pappa, jag vet inte riktigt. Jag vet bara att jag inte klarar av att vara hos dig där alla runtomkring mig drunknar i sig själva. Där det känns som om ingen kan andas. Där alla kämpar för att lyckas få ner luft i sina motvilliga lungor. Trasiga relationer, och jag faller sönder i bitar tillsammans med er andra. Jag vill hjälpa, mest av allt, men hur ska jag kunna hjälpa alla jag älskar när jag inte ens klarar av att hjälpa mig själv? Totalt maktlös.
 
Jag har skolkat två dagar av två möjliga den här veckan och missat ett prov i både företagsekonomi och samhällsekonomi. Försöker klamra mig fast vid mitt fina mvg som jag fick förra veckan. I matte e. Jag vet att jag kan om jag vill. Men orkar inte. Tragiska människa...
 
Sedan jag skrev min fina lista i början av september så har jag förövrigt gjort en hel del dumma saker. Absolut inte följt den överhuvudtaget. Eller jo, jag lyckades nästan med en punkt! Jag har inte ätit varken godis, kakor, bakelser, bullar eller naturgodis, precis som jag lovade. Minns inte vad det var mer, och jag orkar inte kolla. Fast ja, eeeh jag lyckades nästan som sagt. Vi var nämligen hos mormor förra helgen och då tryckte jag i mig sju pepparkakor när efterrätten dukades fram. Fattar verkligen inte varför? Det fanns kladdkaka, glass och en massa andra saker, men pepparkakor av allt jag kunnat välja? My goodness gracious. Pepparkakor är tydligen min svaghet. Kunde varit värre, men ändå. Misslyckades. Sedan har jag även ätit vaniljvisp och vaniljkräm. De serverade äppelpaj i skolan i torsdags, och jag var väldigt nära att falla för frestelsen. Istället åt jag en stor klick vaniljkräm. Funderade på om det borde varit med på listan, men sen bestämde jag mig för att nej, det borde det inte. Grädde, sirap och sylt är okej, så varför inte vaniljkräm?
En liter cola zero och ett paket tuggummi sedan lunchen vid tolv gör ont i min redan svullna mage, och det är dags att erkänna nu. Jag väger mellan 55 och 56 kilo. Klarar inte ens av att se mig själv i spegeln! Fettet bara väller ut, överallt! Hur gick det till? Det är inte möjligt. Skyller allt på alkoholen. Lol.
 
Bmi 20,1. I vintras vägde jag 52 kilo med ett bmi på 18,5 och jag vill så himla gärna dit ner igen. Jag ska tusan i mig klara det! Fram till julafton. Den 24:e december.
Förlåt för att jag är en dålig inspirationskälla, men jag orkar inte kämpa just nu. Maten har kontroll över mitt liv igen och att äta är allt jag lever för. Det enda som bestämmer mitt värde är min vikt.

Längd: 167 cm
Vikt: 55-56 kg
Högsta vikt: 62 kg
Lägsta vikt: 43-44 kg
Målvikt: 52 kg
 
Jag har ju som sagt lovat mig själv att aldrig väga under 50 kilo igen. Tyvärr beror det nog mest på det faktum att jag är så vettskrämd för att börja tappa håret igen, men 52 kilo kan jag väga. Då ligger jag på gränsen, och det känns okej.
 
Just det! Sprang på mitt ex i helgen när vi var ute också. Grät inte, men det gjorde förbannat jävla ont som vanligt. Hjärtat vred sig av smärta. Åtta månader. Hur länge till ska jag behöva lida? Vill samtidigt säga att jag älskar min bästis. Mest av allt!
 
Äckelkänslorna kväver mig för tillfället. Det är det enda jag kan tänka på just nu, och det kanske är bra. Borde verkligen plugga...men att äta är ju det enda jag är bra på. Haha... Min cola zero är fucking slut nu. Bra kämpat tjejen. Verkligen. Kommer inte komma i min halloweenoutfit på lördag. HAHA.
 
 
 
 
 
 

You've gotta get up and try

Jag är helt förstörd.
Faller sönder bit för bit.
Oroskänslorna tar över och hjärtat vrider sig av kramper.
Du är helt jävla värdelös.
Äta tills magen värker och dricka tills världen snurrar. Dränka sorger och smärta i smaksatt vodka.
Du är en slampa. En äcklig och smutsig slampa.
En nött och skamfilad tröja som ingen vill ha på sig.
Duger i nattens mörker, men kastas bort och glöms av när gryning blir till dag.
Vill inte kännas vid det fula.
 
Det finns för mycket av mig.
Jag är för stor, tar för mycket plats, och vill bara försvinna till en plats där jag är berättigad existens.
Jag växer. Väller över jeansens kant.
 
Bladens vackra färger och höstens klara, ljuva doft trasas sönder av vädrets obarmhärtighet.
Ta mig härifrån. Det gör för ont att leva.
 
where there is desire there is gonna be a flame
where there is a flame someone's bound to get burned
but just because it burns doesn't mean you're gonna die
you've gotta get up and try, try, try
 
 
 
 
 

RSS 2.0