Mitt planerade matschema
Frukost: 2 dl yoghurt, 1 dl müsli, 2 ägg och 2 dl juice
10-mellis: 2 digestivekex med philadelphia, frukt
Lunch: 3 dl pasta, 100-150 g korv, 2 dl grönsaker, 2 dl mjölk samt ketchup/senap
2-mellis: risifrutti, frukt
Middag: 2 dl ris, 100-150 g kött, 1 dl sås, 2 dl mjölk och 2 dl grönsaker
Kvällsfika: 2 dl yoghurt, 1 dl müsli, 2 msk mandlar
Den hemska sanningen hittills:
Frukost: 2 dl yoghurt, 1 dl müsli, 1 banan
10 mellis: 2 digestive
Inte konstigt att jag går ner i vikt.
Aaargh!
Jag blir så jävla besviken på mig själv!
Vet ju att jag kan klara av det här med lite hjälp - men det är inte bra nog för mig då jag alltid måste klara av allt själv för att inte känna mig fullständigt värdelös och misslyckad!
Herregud, hur svårt kan det vara att äta? Alla människor äter.
Det är officiellt. Jag är sjuk i huvudet. Och, jag är jävligt förbannad över ångesten jag fick efter kräftorna igår och att jag inte klarade av att äta av den goda efterrätten som farmor hade gjort.
Fuck my life.
Ska iaf precis ställa mig och laga lunch, så nu jävlar.
Om jag inte klarar av det här så går jag ut och gräver ner mig i trädgården.
Puss och kram!
sv: ja tyckte de va okej på östra de hjälpte mycket. men ja hade behövt va där längre. Men nu är ja bara så besviken på dom. För när man blir utskriven så får man ju komma tillbaka efter 3månader för dom ska kolla hur de har gått hemma och allt sånt. men dom hörde aldrig av sig och nu har de gått 6 månader. så min Behandlare som ja har där ja bor ringde och hon fick tag på dom efter 3veckor, de hon fick som svar för att dom inte hade hört av sig va att ja hade ramlat mellan stolarna dom hade glömt bort mig
Ibland blir det helt enkelt för svårt. Försök klara dom andra målen, du är jätteduktig!
Det är som att läsa om mig själv när jag var lika gammal som du, och oj vilken ångest det väcker! Jag plågade min kropp och själ med min besatthet av mat och vikt i flera år innan jag lyckades bli fri. Jag gick också i olika terapier för ätstörningar under flera år, men de fungerade bara mer eller mindre dåligt. Till slut lyckades jag ändra mitt beteende genom att göra ganska precis tvärt emot vad "experterna" sa. Det är nu ca 18 år sedan maten slutade vara min fiende. Begrepp som banta och diet kommer jag aldrig att använda, liksom jag aldrig får dåligt samvete för vad jag äter. Och nej, jag har inte blivit tjock av det. Är 167 cm o tror jag väger 56-58 kg (tog ca tio år efter jag slutade innan ställde mig på en våg). För att vara en 37-årig tvåbarnsmamma fd grav anorektiker/bulimiker som aldrig bantar tycker jag det är ok. =)
Jag hoppas du reder ut din kamp snart. Mat är nog det svåraste missbruk man kan ha. Alla andra droger kan man sluta med helt, men mat måste man lära sig hantera.
Lycka till!!!
du klarar det jag tror på dej !
kram
Du klarar det, fina!
Vågar du ta tag i det om han gör något?
Det är jag inte. Jag är en feg fet hög som bara tänker på mig själv.
Den har varit blandad tankemässigt, men händelsemässigt bra. Själv då, allt som allt - känns det bra?
kramar
hejhopp! jag vet att jag läste nån gång när du skrev om att ditt hår trillade av en del.. är det bättre nu? gör du nånting för att reparera håret? mitt hår bara åker av och åker av...jag försöker att äta bra och tar siliceatabletter och blutsaft (för jag tror att det kan vara järnbrist) men ingenting händer! det kanske är så att jag måste ha tålamod, men jag vill bara att det ska sluta trilla av..
har ditt hår slutat trilla av? man kan liksom dra loss mitt hår från hårbotten och man behöver inte ens ta i, det lossnar från roten. usch jag har sån himla ångest för det här :( har du några tips?
