Alldeles för stark
I fredags, på kvällen, så åt vi ju tacos här hemma och allt gick bra till en början, men sen, efteråt...
Världens panikångestattack.
Ringde mamma och grät i desperat förtvivlan. Minuterna gick. Jag hulkade. Mascaran rann och rann och rann och tårarna ville aldrig sluta rinna.
Hon tröstade. Lugnade. Mjuka ord i mitt öra. Allt kommer att bli bra. Jag ska få hjälp nu. Jag ska bli frisk.
Men senare när vi lagt på hörde jag hur Pappa ringde upp, och då var det hon som grät och han som fick trösta. Han som fick lugna.
Osäkerheten i hans röst gick inte att ta miste på...
De säger att allt ska bli bra. Att vi ska klara det här tillsammans och de till och med lovar att allt ska bli bra, men de tvivlar. Innerst inne. De försöker bara övertyga varandra och sig själva.
Och jag hatar mig själv för att jag utsätter dem för detta, men jag kan inte. Jag kan verkligen inte. Jag är för svag. Och mitt kontrollbehov är för starkt. Alldels för starkt.
Världens panikångestattack.
Ringde mamma och grät i desperat förtvivlan. Minuterna gick. Jag hulkade. Mascaran rann och rann och rann och tårarna ville aldrig sluta rinna.
Hon tröstade. Lugnade. Mjuka ord i mitt öra. Allt kommer att bli bra. Jag ska få hjälp nu. Jag ska bli frisk.
Men senare när vi lagt på hörde jag hur Pappa ringde upp, och då var det hon som grät och han som fick trösta. Han som fick lugna.
Osäkerheten i hans röst gick inte att ta miste på...
De säger att allt ska bli bra. Att vi ska klara det här tillsammans och de till och med lovar att allt ska bli bra, men de tvivlar. Innerst inne. De försöker bara övertyga varandra och sig själva.
Och jag hatar mig själv för att jag utsätter dem för detta, men jag kan inte. Jag kan verkligen inte. Jag är för svag. Och mitt kontrollbehov är för starkt. Alldels för starkt.
Kommentarer
Trackback
