Time to do or die

Jag mår verkligen inte bra.
Imorgon är det dags igen. Har varit på ätstörningsmottagningen en gång i veckan de senaste veckorna. I början kändes det bra. Jag trodde alla när de sa att jag skulle bli frisk. Att de skulle hjälpa mig. Men jag förstod inte att det var upp till mig att kämpa. Det är jag som måste klara av detta själv och det känns så fruktansvärt meningslöst!
Jag kan inte bli frisk, det går inte. För ärligt talat så tror jag inte att jag vill, och hur ska det då gå till? De kan ju inte precis tvångsmata mig och jag orkar bara inte kämpa som jag vet att jag måste.
Om jag ska bli frisk så måste jag börja äta mer, och det känns som en omöjlighet just nu. Om jag äter mer så kommer jag bara att må ännu sämre och då kan jag inte koncentrera mig på någonting annat än mat.
Jag önskar att det hade varit sommarlov, för nu är skolan i vägen. Skolan är det enda som står mellan mig och min anorexi just nu. Den är det enda jag har kvar. Det enda utöver min vikt värt att kämpa för...
Och det gör mig så ledsen.

Jag vill inte träffa människor längre. Inte ens mina vänner. Drar mig undan och låter dem tro att jag inte bryr mig.
Bryr jag mig? Vill bara vara ensam. Och jag vill inte äta. Jag vill verkligen inte äta... Men om jag fortsätter såhär kommer jag att dö? Bryr jag mig?

Jag är rädd för den jag har blivit.
Allt jag vill är att vara smal. Det är allt jag vill...