On my way
De har stängt under hela midsommarafton så jag måste vara hemma idag, och det känns inte alls bra. Trodde det skulle bli skönt att få komma hem, men jag är bara rädd för att inte klara av matschemat själv. Är rädd för att anorexin ska vinna över mig här hemma igen, som alltid.
På Östra känner jag mig stark. Där kan jag klara av det här, för där finns människor som kämpar med mig för samma sak. Här hemma är ju precis allt som vanligt. Precis som innan jag åkte.
Åtta dagar senare och fem kilo tyngre framför min spegel vill jag bara dö. Jag har inte vägt såhär mycket sen i februari, när jag för första gången sökte hjälp, och nu, på bara en vecka är jag tillbaks där allting började. I min gamla kropp. I mitt eget personliga fängelse.
Jag vet att det här är rätt väg. Är ju inte dum (även om man kan tro det ibland), och jag förstår ju att det här är min enda chans. Ändå så vill jag inget hellre än att ge upp just nu. Har aldrig tidigare känt en så stark ångest som jag känner idag och den kväver mig.
Jag blir rädd för mig själv. Alldeles för rädd. Kan inte kontrollera mina känslor och tårarna vill aldrig ta slut.
Det gör ont i mig.
Nu ska vi äta middag. Grillat kött med potatissallad, och efter det blir det glass och jordgubbar till efterrätt. Det får ersätta mitt efteriddagsmellanmål. Smask.
Synd att jag inte kan njuta längre. Jag som egentligen älskar mat. Haha...
Tack för att du alltid finns här för mig älskade mami. Hade aldrig klarat av det här utan dig.
har egentligen inte tid att skriva, men tänkte bara säga att jag tror på dig hjärtat! bra jobbat hittills och jag kan inte tänka mig annat än att du är jättefin :*
ta hand om dig!!! <3 <3 <3
Du är jätte duktig tjejen:) jag är helt säker på att dem där kilona bara är en reaktion på att du får i dig mer än vanligt, sen kommer kroppen att vänja sig så kommer du tillbaka :) plus att du kommer kunna njuta av maten, bara du håller ut:) det blir bättre! Du är bäst! Kämpa på tjejen:)
alltså detta är så sjukt..men är du på avd. nu?
jag går dv just nu över sommaren.
kram och kämpa på, du kan!
Har följt din blogg sen mars nu men har nog aldrig kommenterat vill bara säga att jag tror på dig.
Du är precis lika värdefull som för fem kilo sedan. I början går man ju upp i vikt väldigt fort sen planar de ut, du klarar det här! Tänker på dig <3
Åh du klarar det!!
Ja tack den var riktigt bra o nej jag åt allt mycket mat haha tänkte ju på det men orkade inte masa för mkt :P
