Jag är expert på värdelöst tjat
Kommer att vara hemma i nästan tre veckor nu, och min extrema rastlöshet oroar mig verkligen. Igår kväll... Höll seriöst på att kvävas, och då hade jag ändå träffat en vän på dagen och klätt granen hos Daddy några timmar innan. Antar att det var för att jag så gärna ville träffa Boyfriend och var helt inställd på det när han sa att han inte kunde. Bara idag, och idag ska jag fira jul med min syster och Mami hos mormor. Woop woop!
Alltså han har ju varit sjuk, och i morgon är det redan två veckor sen vi träffades senast. Katastrof! Och jag får panik! Nu ska han tydligen ut med sina vänner på juldagen också, så jag säger bara, screw boys.
De är idioter allihopa, och det är därför man aldrig ska bli kär.
I onsdags träffade jag min behandlare, shoppade och åt på Donken med syster och Mami. (Två gånger på fem dagar?! Kommer garanterat att sluta som stammis.)
På kvällen gick jag ut med bästis och några andra vänner, och vi hade det så galet jävla roligt! Om man bortser från det faktum att Boyfriend infekterade min hjärna med obehagligheter hela natten. Tur för honom att han skrev att han saknar mig igår för annars hade jag gått och grävt ner mig. Den människan har seriösa problem med att prata om känslor...
Förövrigt så klängde irriterande killar på mig värre än vanligt, och jag klarar verkligen inte av människor som inte kan acceptera ett nej.
- Tja! Ska vi dansa?
- Nej tack, jag dansar med min vän.
- Men du kan dansa med mig nu! (Trycker sig mot mig.)
- Ledsen, men jag har pojkvän.
- Jag är inte din pojkvän. Hehe! (slemboll x tusen.)
- Jag vet. Och det är tur! Lämna mig ifred!
Usch, det var en sån där äcklig översittare som man bara vill smälla till i ansiktet med ett grytlock. Trodde att han var snyggast i världen. Aaargh!
Hur trög får man vara?
Och vart är mitt vinterland?!
