Till morfar
Jag är verkligen värdelös på att skriva vackert och med känsla, men det här är till dig morfar, från mig och mitt hjärta.
När solen gått ner
och natten är mörk
speglas tindrande stjärnor i tårar
mitt hjärta är frostigt
ditt hjärta är svagt
men styrka trycker min hand, om än vagt
himmelens änglar vaktar din bädd
det är dags att släppa taget och vara beredd
ett sista andetag lämnar bleka läppar
och du sjunker fridfullt ner i drömmarnas hav
av dess strömmar förs du sedan till fjärran strand
bekymmerslös och solig med skimrande sand
kvar står jag med smärta och strimmade kinder
minnen av dig är vackra och klara
du lever föralltid kvar
värdig i mig
Jag älskar dig.
vilken fin text!
åh va fint
Du är inteinte värdelös på att skriva vackert och med känsla, ungefär tvärtom faktiskt! <3
