Blablabla, detta är värdelöst babbel!
I slutet av februari, efter semesterveckan på Teneriffa, hade jag lagt på mig mer än ett helt kilo. Ett helt freaking kilo! Oh my god, världen går under! Katastrofen är nära..........................................................
Klarar helt seriöst inte av ytliga människor (going nuts) och detta leder till slutsatsen att jag verkligen inte klarar av mig själv...
Det är så jävla lätt att ta ut irritation, olycka, missnöje, ilska och andra jobbiga känslor på sig själv och sin egen kropp, istället för att ta itu med det egentliga problemet och försöka reda ut orsakerna till det onda som sker och hitta en lösning. När allt annat är alldeles för svårt att hantera kan jag alltid skylla på den, på maten och på vikten. Saker jag kan kontrollera och styra över utan att behöva blanda in någon annan.
Saknaden efter min älskade morfar och pojkvän, ängsligheten för min kära syster, vännerna och stressen i skolan gör mig galen, och när ångesten trycker på inifrån som värst är det för att jag är ful, tjock, sämst och otillräcklig.
Efter skolan kilade jag ner till affären och köpte min favoritmusli med torkad frukt som bara finns där, några apelsiner och tre väldigt stora äpplen. Det var meningen att jag skulle äta två av dem som 2-mellis, och ett senare på kvällen, men icke då...
Alla tre slank ner vid samma tillfälle, och nu känner jag mig tjockast i världen. Heja mig!
Aaah, jag är så galet smart ibland.
Väx upp för guds skull...
Mina ögon blev förresten helt blanka, och jag fick verkligen trycka tillbaks dropparna förut när jag läste en sak som min finaste vän i hela världen hade skrivit om mig på sin blogg...
Men usch, nu börjar jag igen tror jag.....
Tack för att du finns. <3
Älskar dig mest.
Klarar helt seriöst inte av ytliga människor (going nuts) och detta leder till slutsatsen att jag verkligen inte klarar av mig själv...
Det är så jävla lätt att ta ut irritation, olycka, missnöje, ilska och andra jobbiga känslor på sig själv och sin egen kropp, istället för att ta itu med det egentliga problemet och försöka reda ut orsakerna till det onda som sker och hitta en lösning. När allt annat är alldeles för svårt att hantera kan jag alltid skylla på den, på maten och på vikten. Saker jag kan kontrollera och styra över utan att behöva blanda in någon annan.
Saknaden efter min älskade morfar och pojkvän, ängsligheten för min kära syster, vännerna och stressen i skolan gör mig galen, och när ångesten trycker på inifrån som värst är det för att jag är ful, tjock, sämst och otillräcklig.
Efter skolan kilade jag ner till affären och köpte min favoritmusli med torkad frukt som bara finns där, några apelsiner och tre väldigt stora äpplen. Det var meningen att jag skulle äta två av dem som 2-mellis, och ett senare på kvällen, men icke då...
Alla tre slank ner vid samma tillfälle, och nu känner jag mig tjockast i världen. Heja mig!
Aaah, jag är så galet smart ibland.
Väx upp för guds skull...
Mina ögon blev förresten helt blanka, och jag fick verkligen trycka tillbaks dropparna förut när jag läste en sak som min finaste vän i hela världen hade skrivit om mig på sin blogg...
Men usch, nu börjar jag igen tror jag.....
Tack för att du finns. <3
Älskar dig mest.
Kommentarer
Postat av: ellen
sv: nej precis ;) haha jo jag vill veta, vadå?!?
Trackback