Time to do or die

Världens vackraste är han, och för första gången i hela mitt liv så kände jag något tillbaka.
Det var min tur att känna.
Min tur att förlora.
Han krossade mitt hjärta på alla hjärtans dag, och det var mitt eget fel.
Han lämnade mig, och jag saknar honom så det gör ont.

Panik när jag tänker på alla hjärtan jag krossat.
Panik när mitt eget bankar för starkt, för svagt eller för snabbt.
Så jävla ont.
Och ni vet säkert, men det här är första gången för mig.
Jag vet hur det är att känna smärta inuti. Jag vet hur det är att ha ett skadat hjärta som bankar oregelbundet och på osäker tid.
Panik, rädsla och saknad kan jag hantera så länge det rör sig om mina psykiska problem, men hur lagar jag ett brustet hjärta?
En klump. En sten. Ett tomrum. En avgrund.
Trasigt.
Det värker av saknad efter honom och jag dör.

Imorgon flyger vi till Teneriffa, och eftersom att allt här hemma påminner mig om honom, så känner jag en enorm lättnad.

Tryckte i mig en halv pizza till lunch förut idag, och ikväll blir det tacos och melodifestivalen! Mumsigt värre. 
Älskade mormor fyllde 70 år igår, så hon var här hela kvällen och åt skaldjur och prinsessbakelser tillsammans med oss.
Vi har all-inclusive på hotellet!!! Tänkte att ni ville veta??? Hehe!
Jag hade dött om det här varit för några veckor sedan, men inte nu. Jag är stark, och jag tänker klara av det här.
Hunger gör ont, och hunger begränsar känslor, men det är inte värt det.
Så inte värt det!
Hunger är den enkla vägen, kom ihåg det snuttor!

We found love in a hopeless place.
Sweetheart, you saved me.