Vansinnig på mig själv

Jag blir galen.
Har varit vaken sedan fyra imorse och det här börjar bli en riktigt otrevlig vana. Verkligen underbart. Vaknar helt kallsvettig minst en gång i timman och ligger sedan och vänder och vrider på mig i fuktiga lakan tills jag somnar av ren utmattning. Nejmen helt seriöst, jag sover bättre än någonsin! Tackar som frågar. Speciellt när det är vägning på måndagar och torsdagar. Love it. Och påtal om vägning så vill jag bara strypa mig själv just nu, för efter att Mami hade åkt imorse så sprang jag ner till källaren och letade upp vågen. Så himla smart av mig. Bra, nu vet jag att jag väger fyra hekto mindre än igår och att äppleersättningen av min middag var ett gynnande drag. Att hoppa över juicen och äggen till fruskosten var ännu bättre. Åh, så jävla grym är jag! Har inte ens kommit hem än, och det går redan utför.

Idag åker dessutom två av tjejerna på avdelningen hem, och jag har panik. De har varit här sedan jag kom. I elva veckor. Hjälpt mig att hitta motivationen och stöttat mig när det varit alldeles för svårt. När jag velat hem. Utan dem hade jag aldrig klarat av det här. Utan dem hade jag rymt för längesen.
På måndag kommer två helt nya tjejer. Antagligen äckligt supersmala och jag är tjock. Herregud vad nervös jag är!
Kom ihåg att du gör det här för din egen skull. Det är dem det är synd om, inte om dig. Du har fått ditt liv tillbaka och de lever kvar i helvetet. Tack, det känns bättre.

Nu ska jag ta en morgonpowerwalkpromenad med grym musik i det fina vädret innan jag sätter igång med lunchen.

Ciao!

Och snälla, smitta mig med din snygghet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0