Chokladpudding
Gud vad jag blir trött på mig själv. Klarar ju inte av någonting längre!
Stod säkert mer än en kvart framför godishyllorna i affären förut och ville så himla, himla gärna köpa något, men det gick inte. Det gick inte.
Godis är förbjudet.
Ååh, jag saknar verkligen lördagsgodiset så galet mycket. Det var så längesedan! Saknar att vara liten också för den delen. Saknar att vara bekymmerslös. Åh, nu kom jag och tänka på Disneydags! Haha! Bästa barnprogrammet eller vad?? Veckans höjdpunkt! Tacos, lördagsgodis och Disneydags. Hähä. Det är helt galet hur mycket jag saknar den där tiden!
Klarade inte ens av glass idag. Tog upp flera stycken men fick lägga tillbaka dem igen när jag såg kaloriinnehållet. Det gick inte.
Alltså varför måste de skriva ut dem så stort för?! Siffrorna alltså. Jag vill inte veta. Okej?!
Slutade iaf med att jag köpte en chokladpudding. HAHA. En chokladpudding?! Vart kom det ifrån?
Kunde ha slutat bra, men den var inte ens så speciellt god och jag har ont i magen nu. Kul. Verkligen jättekul. Äckliga onödiga kalorier. Slängde säkert en tredjedel.
Definitivt inget jag rekommenderar.
Vill trösta mig med Disneydags.
Update: Mamma vill att jag ska ta en näringsdryck.
Aldrig i livet.
Känner mig tjock igen.
Älskar den känslan.
NOT.
Jag gillar att det är långt hohoo! Dock är detta ÄNNU längre, hehee. Hoppas du orkar läsa.. :P
Du väger verkligen extremt lite. Du måste verkligen gå upp i vikt. Ät. Snälla.
Själv väger jag som en ko. Tänker inte ens säga vad jag väger så mycket skäms jag. Sen mina föräldrar satte käppar i hjulet har jag gått upp 3,5 kilo. 3,5 jävla kilon!!??? Tänkte fasta i en vecka men allt sabbades när jag var på restaurang ikväll. Helvete.
Jag vet.. Det är hemskt. Jag var så liten och jag var inte ens tjock. Allt jag såg var mina gigantiska lår. Mina ben har alltid varit mitt värsta komplex. Hatar dom.
Jag känner samma sak som du. Det är den där känslan av att folk förväntar sig att just jag ska vara perfekt. Känslan av att min pojkvän skulle börja skämmas över mig om jag gick upp i vikt.
Perfektion har förföljt mig hela livet. Det är ett ord som fastnat i mitt huvud. Som alltid kommer finnas där.
Ja älskar att fasta. Problemet är bara att just nu klarar jag inte av det. Är inne i en period när jag är alldeles för svag.
Oj, det var nog den första med anorexia jag hört som inte tränat på gym faktiskt. Men när man äter så lite är det ett helvete att träna ändå. Jag hatar det. Finns verkligen ingen energi när man bara ätit en morot under dagen.
Stoltheten borde vi svälja. Men det går ju inte. Misshandeln av oss själva är ett sätt att straffa oss för den perfektion vi aldrig uppfyllde.. Ett sätt att sluta känna.
Börja inte spy!! För mig har det varit en stor "hjälp" när jag överätit, men samtidigt har jag en illröd strupe och alltid ont i gommen och halsen. Min sångröst håller också på att helt förstöras. Jävligt bra. Så jäkla skoj!
De ska inte få veta. Aldrig. Kan inte berätta. Och jag vill inte ha hjälp. Jag skulle inte klara av det.
Vet hela skolan att du har anorexia? Herregud.
Jag har ingen så smal kropp så det finns ingen som misstänker att jag är sjuk, vilket är skönt ibland.
Jag kommer alltid tänka så. Det är nog anledningen till att jag inte vågar berätta egentligen. Folk kommer kolla på min kropp och säga: "men... SÅ smal är du ju inte..?"
Men ja.. helt ärligt har jag aldrig mått såhär dåligt i hela mitt liv. Grejen är den att jag är känd som den där glada, chica tjejen som alltid är på prathumör. Hon som älskar livet. För det är den jag alltid varit och den jag numera låtsas att jag är. Jag ljuger bra.
Jag vågar inte lita på de bilderna. De är tagna i smickrande vinklar. Så smal kan jag inte vara. Kameran ljuger.
Jag har bara sagt till henne att jag ibland inte äter, att jag gått ner i vikt och att jag ibland spyr. Mest skämtat bort det. Liar.
Du är inte misslyckad. Du vill ju. Du försöker ju. Du klarar det. Även fast det är svårt. Allt går när man vill. Man måste bara göra klart för sig vad man vill.
Jaa, precis. Menade det. Får alltid klagomål och kommentarer när jag sitter i bamba och knaprar på mina salladsblad. Har slutat käfta emot nu, ber dem bara låta mig vara ifred angående vad jag äter.
Förstår inte hur någon skulle hjälpa mig. Vill inte bli fetma igen.
Åhåå, flytta till gbg istället :D
Jag vet. Jag hatar alla tidningar, alla smala bloggerskor, alla som säger åt mig att äta, all mat jag tryckt i mig. Fet.
Du märker hur uselt jag mår. Verkligen åt helvete just nu. Har inte träffat min pojkvän på 3 veckor heller och saknar honom som fan. Usch. Nu vill jag inte detta mer. Hoppas att värmen och sommaren som kommer nu kommer göra mig lika lycklig som jag brukat vara. :)
Pussar och kramar till dig med! Ta hand om dig och ät en skål marängsviss nu!
