Jag är en usel vän
Åh, har så dåligt samvete för en massa saker just nu... Kanske mest för att jag är en sån där usel vän som aldrig hör av sig och som alltid kommer med patetiska ursäkter. Gaaah.
Visst, jag har jättemycket att göra. Skolan tar livet av mig och min besatthet av mat och ständiga ångest gör det ju knappast lättare... Men samtidigt vet jag att jag skulle kunna hitta tid om jag verkligen, verkligen försökte och ansträngde mig mer.
Jag vill så himla gärna berätta. För mina närmaste vänner... Klarar inte av att ljuga för dem längre. Men hur ska det gå till? Vad ska jag säga? Tänk om de inte förstår? Tänk om de tror att jag är något jävla utseendefixerat psykfall? Nej gud, jag klarar det inte! Fan också!!! Jag klarar inte av att framställas som ett offer. Jag är inte sjuk. Nej, nej, nej! GODDAMNIT.
Min favoritkusin är här. Hon bor i skottland och jag har inte träffat henne sen i november... Lovade att höra av mig om jag hade tid, men orkar inte just nu. Skjuter upp allt som vanligt...
Försöker plugga men kan inte koncentrera mig. Tänker på mat.
HAHA, så jävla misslyckad. 
