Time to do or die

Jag älskar mars månad. Det har jag alltid gjort.

När jag var liten var det nog mest för att jag fyllde år. Eller rättare sagt, både jag, min mamma och syster fyller år i mars, så det hände alltid en massa roliga saker då. Barnkalas, släktkalas, presenter, god mat, glass, tårtor och godis i mängder. Godis...
Nu är det annorlunda. Nu är jag mest rädd för allt vad födelsedagar och kalas innebär. Mamma och Daddy undrar om jag vill ha en 18-årsfest. Man fyller ju trots allt bara 18 år en gång i livet. Och det är väl klart att jag vill det, men samtidigt så är jag livrädd.
Vi hade ett litet kalas för mamma i torsdags. Mormor och morfar kom hit med ris och skinkpaj och glasstårta till efterrätt. Jag hade kontroll just då, men jag är långt ifrån säker på att jag kan kontrollera mig själv sådär flera gånger till. Är inte så stark.
Eftersom Syster bara fyller tre dagar efter mig så har vi alltid våra kalas tillsammans. Det kommer bli ett hos Mamma och ett hos Daddy. Två hemska kalas alltså, med mat, mat, mat och tårta. Jag tror verkligen inte att jag kommer klara av ett till. Tre är tre för mycket.

Jag väljer kontrollen framför mina älskade vänner, och jag skäms så jag kan dö. 

Men jag tycker fortfarande om mars, för i mars är det vår. Jag längtar efter blommor och grönt. Jag drömmer om värme och sol. Lyckan är nära.

Har ätit ett äpple till frukost nu och ska snart åka iväg med Syster och köpa presenter - till henne bland annat. Måste vara diskret, vilket kan bli svårt. Jag är världens klantigaste och mest odiskreta människa. Hehe!
Solen skiner iaf.

Ha en fin dag.