It's not over
Katastrofal dag på alla sätt.
Frukost: En minitallrik med müsli, russin och mjölk
Lunch: En stor tallrik med pasta, fiskgratäng, minimajs, lite bönor, plus ett knäckebröd med smör
Mellanmål: Ett äpple
Kvällsmat: En halv kycklingrulle (fortfarande enorm.)
Behöver jag säga något mer?
Kycklingrullen innehöll dock mest sallad och grönsaker, och, även om brödet och såsen troligtvis var obarmhärtiga kaloribomber så kunde det definitivt ha varit värre. Mycket värre.
Pizza. Tro mig när jag säger att jag övervägde det alternativet alldeles för länge.
Besöket hos skolsyster gick som väntat. Jag ljög både henne och mamma rakt upp i ansiktet. Varför kan de inte bara lämna mig ifred? Vill inte ha deras hjälp. Jag vill inte ha någons hjälp. Jag vill inte bli frisk. Inte än.
Jag gjorde det för mammas skull.
Daddy fick mig att tappa andan förut. Jag grät och grät och grät medans han pratade. Kunde inte kontrollera mig själv. Han vägrar också tro mig. Säger att jag är sjuk.
Och han kanske har rätt. Han kanske har rätt när han säger att jag är sjuk, men det kommer jag aldrig att erkänna. Aldrig.
Dom vet så lite, mina älskade föräldrar. Dom vet så otroligt lite.
Jag har kontroll, och ni kan inte ta den ifrån mig. Den är en del av mig. Min bästa vän, och jag vägrar att ge upp den. Vägrar.
Frukost: En minitallrik med müsli, russin och mjölk
Lunch: En stor tallrik med pasta, fiskgratäng, minimajs, lite bönor, plus ett knäckebröd med smör
Mellanmål: Ett äpple
Kvällsmat: En halv kycklingrulle (fortfarande enorm.)
Behöver jag säga något mer?
Kycklingrullen innehöll dock mest sallad och grönsaker, och, även om brödet och såsen troligtvis var obarmhärtiga kaloribomber så kunde det definitivt ha varit värre. Mycket värre.
Pizza. Tro mig när jag säger att jag övervägde det alternativet alldeles för länge.
Besöket hos skolsyster gick som väntat. Jag ljög både henne och mamma rakt upp i ansiktet. Varför kan de inte bara lämna mig ifred? Vill inte ha deras hjälp. Jag vill inte ha någons hjälp. Jag vill inte bli frisk. Inte än.
Jag gjorde det för mammas skull.
Daddy fick mig att tappa andan förut. Jag grät och grät och grät medans han pratade. Kunde inte kontrollera mig själv. Han vägrar också tro mig. Säger att jag är sjuk.
Och han kanske har rätt. Han kanske har rätt när han säger att jag är sjuk, men det kommer jag aldrig att erkänna. Aldrig.
Dom vet så lite, mina älskade föräldrar. Dom vet så otroligt lite.
Jag har kontroll, och ni kan inte ta den ifrån mig. Den är en del av mig. Min bästa vän, och jag vägrar att ge upp den. Vägrar.
Kommentarer
Trackback
