Time to do or die

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om alla hjärtans dag egentligen, men jag vet att den aldrig varit speciell för mig. Kanske är det för att jag aldrig haft någon att göra den speciell med. Jag vet inte...  

Fick en bukett röda rosor av Daddy nyss med ett kort som nästan fick mig att börja gråta. Varför måste jag alltid vara så överkänslig...? Det gjorde mig iaf glad, och jag vet att han älskar mig.

F har inte hört av sig, och ärligt talat så bryr jag mig inte. Det känns mest skönt. Om jag måste avsluta det nu, så vill jag göra det så smärtfritt som möjligt för oss båda. Han förtjänar någon som verkligen älskar honom, och den personen är inte jag.
Det gör ont.

Ärligt talat så tror jag inte att jag kan bli kär. Iaf inte just nu. Inte än.
Tror det är sant som man säger, att för att kunna älska någon annan så måste man först älska sig själv, och det gör inte jag. Jag förtjänar alltså inte kärlek, och trots det får jag det i överflöd. Av min familj, av alla mina vänner och av alla som älskat mig och som jag aldrig älskat tillbaks. Jag förtjänar det inte. Förtjänar inte hälften av det. Men jag kommer att förtjäna det.  



Lots of love på alla er där ute ute iaf, och glöm aldrig att ni för så många är värda så himla mycket mer än ni någonsin kommer kunna förstå.