No boundaries
Tre kilo på två månader är mycket. Speciellt när jag tänker på maten jag trycker i mig varje dag, och det skrämmer mig.
Tusans sablar också.
Jag har verkligen ätit mer än jag brukar de senaste dagarna = dum ångest, men det hjälper ju självklart inte.
Hur svårt kan det vara? Blir galen!
Jag brukade kämpa för att gå ner i vikt, dagligen utan att lyckas, och då åt jag absolut inte mer än vad jag gör nu. Det är sjukt! Vill bara slå mig själv med en hundrakilos polkagris i huvudet när jag läser de första inläggen i min blogg, och jag skäms över mig själv. Över hur dum och naiv jag var. Aldrig mer.
Och det gör så jävla ont i mig att läsa om er andra. Om er som är kvar i helvetet och som inte kan sig ur det. Om er som inte vill ta er ur det. Gud, jag vet hur det är! Tro mig. Och jag vill så himla gärna hjälpa er! Rädda er. Gömma er från det hemska monstret som bara vill er illa. Men det går inte.
Det går verkligen inte.
Om man ska bli räddad, så måste man be om hjälp, och för mig var det omöjligt. Mina änglar räddade mig. Mina änglar tvingade mig att släppa kontrollen, och jag kan aldrig tacka dem nog för det. Mamma och pappa. Syster. Farmor, mormor, morfar och alla mina underbara vänner.
Gud, jag är alldeles skakig nu. Hehe! Är inte bra på att skriva om allvarliga saker.
Förövrigt så saknar jag boyie.
Tur att han kommer hit ikväll! Men jag vet inte vad jag ska ha på mig... Gaaah, hatar min spegel! Och jag måste hinna dammsuga mitt rum!
Är mätt också.
Tänkte att ni ville veta. 
Tycker att du är så inspirerande som försöker bli frisk och gå upp i vikt. Kämpa på!
tack så himla mycket! :D
haha ja man måste nästan sola på vintern så att inte folk tror dom ser ett spöke eller något x)
hur går det vännen?
du klarar det, du är stark! :) <3
du får ursäkta mitt megasena svar när du så snällt svarade på min fråga! jag är jättetacksam att du svarade för allt kändes så konstigt och jag kände att vem tusan ska jag våga fråga om sånt här liksom. så det var skönt att höra att det blir bättre :)
jag har lagt bort plattången för ca ett halvår sen, ville inte slita mer, sen så använder jag ju balsammetoden vilket ska undvika ytterligare slitage på håret, hmm, jag gör egentligen aldrig något med det förutom kanske någon fläta ibland.
men jag började ta silica-tabletter och blutsaft. tabletterna tog slut för ett tag sen men nu har jag avverkat 3 blutsaftflaskor och ska köpa en till imorgon. jag är ganska säker på att det var järnbrist..för nu när jag tagit blutsaften har lösa hårstrån minskat (inte helt men iaf något) och mina naglar är inte knallblåa längre! :)
waah jag är inte nära underviktig, men jag äter väl antagligen inte särskilt bra ändå..fast jag försöker faktiskt, det är bara det att jag inte är hungrig längre, nu när jag tillåter mig själv att äta så känner jag inte för det. galet! men jag kämpar väl på, det svåraste är för mig också att veta hur mycket man ska äta till varje måltid :P
Mår kroppen bra av den vikten du ligger på nu? Äger inte äs dig nu, vid den här vikten? Då är de där sista kilona inte farliga.
Mentalt är jag 35, så jag har aldrig riktigt fått uppleva äldre tonåren och tidiga 20. De har spenderats på sjukhus och blivit rätt bortglömda dör. Tiden är inte så viktig för sjukvården.
Va? Här är det massor. Vill du ha det? Snö alltså?
Bor i Västerås, en timme mot er med tåget från Sthlm.
kramar
