Time to do or die

Mamma ville väga mig igår morse efter att ha sett mig i bara underkläderna, och jag vägrade ju självklart eftersom jag visste att jag faktiskt hade gått ner mycket mer i vikt sen sist. (Förra veckan.)
Ljög henne rakt upp i ansiktet. Varför? För att jag inte ville oroa henne!? Oroa henne... Hon sover ju inte ens på nätterna längre! Jag vet, jag hör. Vad har jag gjort?
Gud, jag hatar mig själv så det gör ont när jag tänker på allt jag utsätter henne för. Alla jag älskar, men mest mamma. Min älskade mamma. Hon gör verkligen vad som helst för mig. Precis vad som helst! Och jag kunde inte ens ställa mig på vågen EN gång för hennes skull. Jag bad henne lita på mig istället. Hon vägrade. Det slutade med att hon blev helt galen och skrek en massa hemska saker till mig. För ett ögonblick trodde jag nästan att hon skulle släpa mig fram till vågen och trycka ner mig på den. Hålla fast mig. Hon hotade med att jag inte skulle få gå till skolan. Fysikprovet. Panik! Tårar, tårar och mera tårar.
Tillslut lyckades jag iaf låsa in mig ensam på toaletten, men det gjorde så fruktansvärt ont att höra henne hulka på andra sidan väggen. Stod inte ut! Satte på kranen och drack och drack och drack. Mängder av vatten. Därefter låste jag upp dörren, ställde mig på vågen och bevisade för mamma att jag haft rätt hela tiden.....
Skäms så jag kan dö. Jag förstår att hon inte litar på mig. Jag hade inte litat på mig! Jag är världens största lögnare. Ljuger för alla som försöker hjälpa, för alla som bryr sig..... Jag ljuger till och med för mig själv!

Det här är inget liv värt att leva. Jag håller på att försvinna, bokstavligt talat. Något annat har fullständigt tagit över. Jag sträcker ut armarna efter mig själv. Vädjar. Försöker nå och hitta tillbaka, men märker bara hur jag, alldeles för fort, svävar allt längre bort från den person som en gång, för inte allt för lång tid sen var jag, och bara jag. Jag har ingen kontroll längre, och det gör mig livrädd.

She's always there and whispers worhtless in my ear.

Jag vill inte dö. Snälla, låt mig inte dö!