Jag tror att det finns hopp

Trots allt.

Har grinat konstant sen jag kom hem, vilket var för ungefär två timmar sen. Tror jag...
Kladdade ner mammas fina vita tröja med svart mascara och tårarna ville aldrig sluta rinna.
Utvecklingssamtalet gick bra. Jag har inte presterat sämre. Tvärt om, och det tänker jag fortsätta med. Samtidigt vet jag nu att det finns hjälp att få och andra alternativ om jag inte skulle orka med. Men jag ska orka. Jag ska klara det här!
Så vad är det för fel? Varför mår jag åt helvete just idag? För det gör jag. Hatar mig själv idag. Hatar allt idag. Idag är en sån där fruktansvärd ångest och hatdag som verkligen älskar att plåga mig och vägrar ta slut.

Tänkte precis ge upp, gå och lägga mig och hoppas på en bättre dag imorgon när jag upptäckte det nya meddelandet jag fått från en tjej jag känner på facebook. Det var från en som går samma tyskakurs som mig. Vi är inte precis så jättenära vänner, men hon är verkligen supergullig. Alltid glad. Som jag brukade vara...
Gud, började gråta igen när jag läste vad hon skrivit. Glädjetårar.
För det finns människor som ser och som bryr sig. Det finns verkligen hopp och det gör mig så himla lycklig!
Jag älskar henne från och med nu! 
Och jag älskar er! 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0