En fruktansvärd dag

Verkligen. På alla sätt.

Tårar, tårar, tårar och mera tårar. Ont överallt, svagare än någonsin och ser ingen mening med mitt liv längre. Jag kan inte ge upp min sjukdom. Den är mitt liv.

Hamburgare och näringsdrycker, matschema, träningsförbud, inläggning och hot, hot och hot.

Låt mig bara dö.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0