The one I fear the most

 
 
Jag blir rädd för mig själv.
 
Borde seriöst sluta upp att dricka helt, eller i varje fall begränsa mig till vin och andra mildare drycker? Varför hetsar jag mig själv? Häller i mig det som finns kvar innan förfestens slut, oavsett mängd. Och varför ska jag alltid envisas med att shotta på krogen? (Jag klarar bara inte av att shotta.) Det slutar nästan alltid illa. Snefylla har blivit mer regel än undantag på senaste tiden. Blir arg eller grinar. Oftast det sistnämnda... Alkoholen dövar inte mina känslor längre, utan förstärker dem.
Och jag äter allt, precis ALLT. Alla spärrar försvinner. Trycker i mig det förbjudna. Chips och godis. Godis som framkallar panikkänslor i detta nyktra ögonblick.
På juldagen fick jag för mig att äta lite av det lösgodis som ställts fram på bordet. Ingen bra ide'...På nyårsafton åt jag popcorn. Några veckor senare lösgodis igen, men hemma hos mamma. Efter detta har jag ätit Sourcream and onionchips vid två olika tillfällen. Det är bara att konstatera. Efter en flaska vin äter jag vad fan jag vill. Smäller till ätstörningen på käften, om och om igen. Morgondagen finns inte...
 
Det jag egentligen ville komma fram till var att lördagskvällen urartade och slutade i känslostorm och katastrof. Är osäker på vad som egentligen utlöste det hela? Kvällen började bra, om man bortser från de sjuka mängder mat jag stoppade i mig...
 
Jag räknar kalorier slaviskt (it's sad because it's true) och promenerar nästan varje dag på veckorna. På helgerna däremot äter jag vad jag vill, för det har jag ju förtjänat efter fyra dagars jobb och slit? Det är i varje fall vad jag intalat mig själv...
 
I lördags gick det dock överstyr då jag pressade i mig resterna av semlan på mitt rum med öppen dörr, samtidigt som mamma, syster och pojkvän satt vid köksbordet vägg i vägg. Detta efter två stora portioner mat, två bitar budapestbakelse och en tredjedels semla. Kände en enorm tillfredsställelse och lyckorus vid detta tillfälle. Hällde i mig en halv flaska vin hemma och resten på förfesten följt av två drinkar redbull (sugarfree) vodka.
På krogen blev det en shot och en halv flaska cider följt av minnesluckor. Surprise surprise ungefär...
Pojkvännen var med och jag hade väldigt roligt. Dansade hela natten.
När de sedan stängde skildes vi från mina vänner och gick raka vägen hem till mig, utan det sedvanliga donkenbesöket.
 
Det var stjärnklart och frosten som lagt sig under natten gjorde hela världen skimrande vacker.
Jag är som sagt osäker på exakt vad som hände och vad som sades. Har inte tagit upp det med honom ännu då jag är för rädd för att höra svaret. Den hemska samningen...
 
Jag minns att jag grät och att tårarna aldrig tog slut.
Ögonen svämmar plötsligt över och paniken drabbar mig då vi kommit in i hissen. Det känns som om jag ska kvävas och när hissen öppnas springer jag mot dörren, men han hinner ifatt mig och blockerar den. Jag blir helt hysteriskt och börjar knuffa på honom, sliter i hans arm och jacka för att komma förbi. Hotar med att göra slut om han inte flyttar på sig, skriker att det är hans fel om jag blir inlagd på Östra igen och att han kommer att förstöra mitt liv. Han säger att han inte bryr sig, att han inte tänker släppa iväg mig ensam igen. Jag kollapsar och hamnar i en skakande hög på golvet i trappuppgången. Grinar helt hysteriskt tills han slutligen följer mig ut till dörren på baksidan och låter mig andas (hyperventilera) tills jag lugnat mig någorlunda. Det är slut nu, jag hoppas att du fattar det.
Väl inne i mitt rum somnar jag av ren utmattning och när jag vaknar till någon gång under natten hämtar jag min pojkvän som lagt sig på golvet vid min säng...
 
Jag är en hemsk människa och jag förtjänar honom inte.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0