Äckelsniglar och sammanbrott

Psykiskt sammanbrott.
Har grinat konstant i en och en halv timma nu, och blir så himla trött på mig själv. Det är bara för mycket just nu, med skolan, betygen, studenten, studentresan, killar, vänner, morfar, boyfriend och syster, framför allt. Herregud, jag kan inte hantera stress längre! Det är helt jävla omöjligt...
Har ju alltid varit en mer eller mindre hysterisk person, men nu är det fan värre än någonsin. Jag skrattar för det mesta. Är glad för det mesta, men det känns som om nervositeten lyser igenom ibland, och då får jag fullständig panik och ber för att ingen ska se eller ana kaoset och den pågående stormen inom mig. Oron ligger nära och försöker ständigt tränga igenom fasaden jag lyckats bygga upp.

Jag är bra på att övertyga mig själv om att allt är bra, och om man kan ljuga för sig själv, är det tusen gånger lättare att ljuga för andra. Värt ett diplom? Expert på att ljuga.

Förövrigt tror jag att menshelvetet kommer nu med... Lägligt, absolut. Hej magont och svullnader ungefär... Lika bra att skylla allt på den. Med andra ord, det är blodets fel att jag hatar mig själv idag. Fml...

Gick nyss en sväng till Coop och köpte min favorityoghurt med rabarbersmak också, och på vägen slemmade en massa vidriga sniglar runt. Med hus och utan hus. Minns inte att jag tyckt så illa om dem förut, men nu ville jag bara trampa ihjäl äckelmonstren! Helvetes ***** **** vad arg jag är! Hade inte hjärta att döda en levande varelse, men jag gjorde det i tanken. Herregud, psykopat nästa? Dags att ta livet av sig..................

 






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0